Stakar mig återigen bort mot de blå bergen , solen är sakta men säkert påväg ner och lite sköna svalkande vindar dyker upp med jämna mellanrum. 1 timme är avklarad och nu är det dags att tuffa till det hela lite, jag fortsätter upp, upp emot Ånnabodabacken, en backe som jag kan varenda meter av och återigen ska dessa meter avverkas. Väl i backen så känns det fortfarande stabilt, jag får dock sänka intensiteten litegrann så pulsen inte går upp allt för högt, men det rullar på bra och efter ett tag befinner jag mig i branten. Stavarna slinter ett par gånger men vad spelar det för roll, jag stakar på bra och känner att både triceps och mage får pumpa på för att hålla farten uppe, efter ett tag är jag uppe på toppen igen och det känns alltid lika bra.
Väl på toppen passar jag på att dricka en slurk och kolla ut över slätten, nog fan är det platt alltid, men ändå en schysst utsikt på något vis. Slänger en kik på klockan, passet lider mot sitt slut, drar utför backen likt en kamikazeinspirerad japan, men det går bra, som alltid. Det börjar kännas litegrann i överkroppen, men än är jag inte nöjd så jag stakar iväg mot den långa stigningen som slingrar sig upp emot Storstenshöjden.
Här ger jag kroppen en sista skön duvning i kvällsolen innan jag nöjt rullar från toppen, utför backen och hemåt, ännu ett fint pass kan läggas till handlingarna.
1 kommentar:
De låter fint de :), blir inspirerad / Kim Nilsson
Skicka en kommentar