Stunder då idrotten inte har någon betydelse

Vila i frid.

Det är tragiskt, så förbannat jävla tragiskt, det som hänt den senaste tiden. Livet är så skört men så ofta glöms det bort. Men varje gång vi blir påminda om det så kommer det som en chock. Jag tänker inte sitta och predika här, det är jag inte rätt person för att göra.

De senaste dagarna och månaderna har dock ett antal personer avlidit, personer som givetvis saknas enormt mkt bland många, bland sina familjer, anhöriga, närstående och sist men inte minst även inom den svenska och internationella skidsporten. Sport som egentligen i det här sammanhanget är totalt obetydligt, men alla var de enormt duktiga personer och förebilder inom skidsporten.

Att se såna otroligt duktiga och varma personer som levde för den idrotten man själv älskar, gå bort på kort tid, det är . . . . ja jag finner inga ord.

 Som sagt, idrotten spelar i det här sammanhanget absolut ingen roll, men känslan av att vi tillhör samma familj,skidåkarfamiljen, att vi kan stötta varandra tror jag är enormt viktig.

Vila i frid, Fidde, Jenny, Inge , Daniel , jag skänker en tanke till era familjer och anhöriga.

Live while you do it, love while you dare it. Ta hand om er allesammans där ute i stugorna.

Comebacken är ett faktum!

Efter att i 4 år ha tjatat och funderat om att återuppta mitt fotbollsspelande så gjorde jag igår min första fotbollsträning på ett par år. Faktum är att jag i yngre år spelade heroiskt mkt fotboll vilket fortsatte tills jag stack iväg till skidgymnasiet i Ljusdal för ett par år sen. Innan jag lämnade spelade jag som 15 åring i Garphyttans IF A-lag i divison 5, men efterflytten till Ljusdal har det bara blivit sporadiskt med spelande, dock har varje gång varit förbannat kul och jag har saknat det.

Så efter ett par veckors intensivt funderande tog jag så tag i det igår och gled ner till vallen för en träning, och jag måste säga att jag blev väldigt positivt överraskad. När jag lämnade laget runt 2005/2006 var vi ca 16 spelare och hade 1 tränare som jobbade solo och höll i det mesta, igår var vi däremot 31 stycken och 3 tränare a+b lag, strukturerat och småproffsigt faktiskt. Förbannat kul var det ochså och fotbollen kommer jag fortsätta med från och med nu. Första fotbollsträningen på ett par år var det ju som sagt, och det var väl som att släppa ut Emil Kåberg bland ett par konståkare. Mkt hårt jobb och ett par tuffa tacklingar dominerade mitt spel, men lite finess fattades än så länge. Men nu är nya dojor beställda, och det är bara att träna på.

Anledningen varför jag tar upp fotbollen igen förutom för att det är förbannat kul är helt enkelt för att jag ser det som en bra komplementsträning till skidorna under barmarksperioden, jag vill få in mer löpning i min träning och det får jag på ett naturligt sätt här, samtidigt som det är bra snabbhetsträning med mkt vändningar och ryck, samt under matcher förhoppningsvis bra och kvalitativ a2 träning. Målet är att ha det som ett bra och varierat komplement till den vanliga skidträningen som inte på något sätt kommer minskas pga detta, utan helt enkelt kompletteras med fotboll. Förhoppningen är att bli mer löpstark samt lite explosivare, om jag dessutom kan löpa av mig några kilo muskler så är det bara positivt.

En liten resumé

Vi Syns nästa säsong!

Det sitter i skallen

Vi siktar framåt!

Ytterligare en ny träning och tävlingssäsong har börjat, och idag tar jag det riktiga första avstampet på barmarkssäsongen, en barmarksäsong där jag självklart går in i den med lite naggat självförtroende. Självklart tror jag stenhårt på mig själv men vintern och säsongen som nyss avslutats var inge vidare roligt, bubblan sprack totalt och nu gäller det att bygga ihop bitarna igen. Jag tror verkligen att det finns så mkt mer att ta av.

Efter att ha tagit 2 hundår där jag pressat kroppen rejält med ca 1650 träningstimmar så kommer jag i år att minska ner lite, kolla om det kanske är där felet ligger, kanske är det lite mer vila/återhämtning och högre kvalité i allt jag gör som krävs. Jag vill mest visa för mig själv att jag kan bättre än såhär, att jag kan höja min egen prestation bättre och få ut en nöjd och glad hultin ur det hela. Sen om det betyder att man plockar 10 platser eller någon minut i resultatlistan det får vi se och är en bonus isåfall, men just det där att kunna vara nöjd med sin prestation, det var jag inte i närheten av i vinter. Vad andra tycker och tänker om mina dåliga eller bra lopp eller utspel skiter jag fullständigt i, men jag struntar inte i min egen känsla av att vara missnöjd efter ett lopp.

Jag tror mkt sitter i skallen, envisheten och viljan till att lyckas har jag, men i takt med dåliga resultat har den där lilla extra "killerinstinkten" försvunnit, den där instinkten som får en att vinna till varje pris, att ta i ännu hårdare när det gör som mest ont. Jag har kanske blivit lite bekväm och tänkt att "det kommer", att det löser sig. Men fan jag måste upp igen, upp och pressa mig hårdare än någonsin förut. Du kan ha fysik och vilja i överflöd för att kunna lyckas, men det är oftast det mentala som avgör. Jag har satt upp några mål för barmarkssäsongen vilka ni ser nedan . . .

 

 

* Mer kvalité i varje pass

* Slarva inte med återhämtningen

* Mentalt, kliva över gränsen och pressa mig ännu hårdare på de hårda passen

I mängd kommer träningen ligga på ca 750 timmar och ett grovt tänk med schemat kommer se ut som nedan.

 

 

April: Komma igång, byggar upp en grund

Maj: Mer träning få in mer intervall kontra mängdträning mot föregående år

Juni: Hårda hårda intervallpass varvat med kvalitativ återhämtning och mängd, noggran som fan och följa schemat til punkt och pricka.

Juli: Mindre mängd, mer intervallfokus

Augusti: Lugnare, mer mängd

September: Tävlingsförberedande månad, hårda pass

Oktober: Början = släpp upp. Slutet= Korta tävlingsliknande pass varvat med återhämtning

November: Säsongsstart.

Ännu en sommar med stenhård träning står och väntar på en, det roligaste jag vet, nu gör vi jobbet.

STH SKICROSS COMPETITION

Att arrangera en tävling och arrangera den för första gången är alltid svårt, att dessutom vara rookie som tävlingschef gör det hela ännu mer intressantare. Men tävlingen igår gick helt okey och jag tror de flesta var nöjda. Jag hade iaf kul! Tanken är nu att tävlingen ska växa sig större och starkare och köras ett par år framåt. Tack till alla åkare, funktionärer, publik, storstenshöjden och GIF. Utan er hade det aldrig funkat, kan låta klyschigt men så är det.

Har börjat trappa igång träningen så smått de senaste dagarna, det har varit skönt. Nu är mina vilodagar över och idag ska jag sätta upp planeringen framöver och framemot kommande säsong och träningsår.