Har jag tränat väldigt lugnt och lätt, även om jag inte åkte ända till Mora under vasan så tog de 4 milen med bruten skida innan jag bytte till nya hårt på kroppen, jag låg länge länge på absolut max. Efter bytet så försökte jag ignorera min maxfart och flytta den ett par snäpp högre, det gick ju som det gick, tack och gonatt några kilometer från Oxberg. jag flyttade nog faktiskt en fysisk gräns, men smällen har jag fått tagit efteråt, har varit rätt så död.
Men nu är vi på gång igen känns det som, kroppen börjar återgå till sin normala kapacitet som visserligen inte varit särskilt hög den här säsongen men ändå. I mångt och mycket så känns det som att den här säsongen är över och glömd på något vis, men jag kommer åka de tävlingar som är kvar och ge det jag har såklart, så länge det finns tävlingar är det ju bara att tacka och ta emot och köra, bra träning inför nästa säsong blir det iaf. För som sagt, en nästa säsong blir det, och en till efter det, det är många, många säsonger kvar. Dock så har mitt skidåkande nu nått en punkt där det tagit lite stopp, jag måste bryta mönstret och börja om litegrann men inte helt på ny kula, men ändra om lite småsaker i min träningsfilosofi för att få en kick framåt igen, de säsonger som jag nu får med mig är kanske inte så roliga att kolla tillbaka på men däremot så har de varit förbannat nyttiga,tävla är förbannat kul men jag kan ju inte sticka under stolen med att bra resultat gör det ännu roligare, men den tid jag lagt ner på träningen kommer jag få nytta av, det vet jag.
Inför nästa säsong så kommer träningsmängden troligtvis dras ner en del, de senaste åren har jag hela tiden ökat min träning 550, 600, 675, 780, 820 per år men just för tillfället känns det som att jag ska ta ett steg tillbaka i timmar för att sedan kunna ta 2 steg framåt, jag kommer försöka få in mer vila och framförallt mer pass där jag kan utveckla min motor, dvs hjärta/lungor, det är det som behövs. Uthållighet och styrka har jag och hoppas jag att jag byggt upp en hyfsad grund med senaste åren även om kondition hela tiden är färskvara,men givetvis måste även de bitarna utvecklas, men motorn är det primära och om jag sedan även kan bli lite kroppsligt lättare så skadar ju inte det heller. Det är det som är skoj med den här sporten, det finns alltid nya saker att utveckla och nya mål att sträva efter. Jag hoppas verkligen Örebro får SM 2015, då ska jag stå på startlinjen.
Inbjudan hittar du på www.storstenshojden.se
Boooom!
Bara 38 dagar kvar, mer info på www.storstenshojden.se
Har de senaste dagarna tecknat ett nytt ekonomiskt sponsorkontrakt inför nästa säsong, nice.
Det går lite emot . . .
Ja den här säsongen går väl inte direkt klockrent, men vafan det är inget att gnälla över. Saker och resultat händer inte bara och man kan inte kalla det otur heller, utan oftast finns det en orsak eller något man kan ha gjort bättre för att få det att funka, för att inte hamna i tråkiga situationer, uppenbarligen har jag inte lyckats med det det. Men igår hände väl en grej som ändå sammanfattade säsongen rätt så bra på sitt sätt och vis.
Vasaloppet, bra start från 2a led. Men precis innan vägövergången innan första backen kraschar 4 personer framför mig, på något vis får jag en knuff och får en medvridning och hamnar halvt stående med sidan emot åkarna som kommer bakifrån, innan jag ens uppfattat vad som händer kommer 2 åkare och klyver rätt över skidorna varav den ena åker rakt över min högra skidspets och knäcker densamma.
Första tanken var "helvete det var den dagen" andra " fan vi kör ändå", lyckas komma upp på fötter igen men kraschen tog tid och får nu köa efter åkare uppför första backen, själva backpassagen i sig går otroligt osmidigt. Väl uppe på myrarna sträcks fältet ut och jag försöker köra på allt vad jag har, skidan och belagskanten ligger dock i och skär in i snön vilket gör att glidet om jag ska vara ärlig blir "lite sisådär". Men men kör på allt jag har bort till Risberg iaf, väl där är jag rätt så utpumpad och stannar jag till och gör ett smått olagligt skidbyte.
På med hela lagg och ut i spåret igen, försöker köra ikapp tappad tid och maxar totalt i någon mil, upp mot Evertsberg slocknar det för ögonen en 1-2 gånger och det känns som att jag tappar kontroll över kroppen. Väl uppe i Evertsbergs svartnar det till ordentligt en gång till och då plockar en funktionär som upperbarligen har sett mig vinglat fram mig av banan. Vilar ett tag och proppar i mig allt jag ser energimässigt innan jag drar ut i spåret igen och glider vidare några kilometer till Björnarvet strax innan Oxberg och väl framme där tar min dag slut.
Rätt skön humor såhär dagen efter =)
Sammanfattningsvis så var väl det här som sagt pricken över i:et vad gäller den här säsongen, ingenting har funkat, jag har varit småsjuk och när jag väl varit frisk så har det strulat. De 2 stora målen, Vasaloppet och SM gick åt skogen med en bruten skida och en råförkylning. Det positiva är ju dock såklart att man samlar på sig erfarenheter , efter igår så vet jag exakt hur mkt jag kan ta ut mig själv samtidigt som jag nu vet hur jag inte ska sätta mig i den situationen igen.
Annars så har jag ju de senaste veckorna eller månaderna fått mkt frågor angående min träning eftersom det uppenbarligen inte har funkat efter min egen önskan, men jag har valt att köra min plan och köra linan ut, tänka långsiktigt. Jag har nu snart 2 säsonger bakom mig med väldigt skrala resultat men rejält med träning, och ni kanske är en del som undrar hur jag tänker framöver, vad som kommer ske osv. Och ja, det kommer ske en del ändringar vad gäller träning osv men jag tror att jag kommer tacka mig själv om ett par år när jag ser tillbaka på de här snart 2 säsongerna, för även fast det kanske inte gett resultatmässig tillfredställelse så tror jag att jag kommer ha stor nytta av dom de kommande tävlingssäsongerna.
Men men nu kör vi på säsongen ut och sen börjar ett nytt kapitel igen, nya tävlingar och nya mål.