Ny kompis i mörkret

Även jycken ska ha sin motion

Hallå där! Idag är det en riktigt fin höstdag med strålande sol och stabil temperatur, så vad passar bättre än att använda den för lite högkvalitativ träning. Nu på förmiddagen har jag varit ute och avverkat ett fint pass med klubbkompisarna i Garphyttans IF, 2 timmar distans stod på schemat men eftersom jag även skulle avverka mitt första intervallpass på några dagar enligt planen så fick passet för mig egna del en lite tvist, för en planering rubbar man inte på. Så jag körde ett av mina klassiska intervallpass som jag diggar skarpt, 2 timmar distans men med 4 minuters maxstakning inlagt var 20e minut, ett pass som efterliknar i mångt och mycket ett långlopp med diverse ryck och trötta armar mot slutet.

Passet idag gick bra tycker jag, alltid lite segt den första intervallen efter lång frånvaro tid från hög puls, men efter ett tag vänjer man sig och kan bomba på rätt bra. De 4 intervallerna idag kändes bra och jag hade hyfsat tryck i stakningen, snittpulsen på de 3 första låg på 191 och den sista på 197, så pumpen fick jobba på riktigt fint.

Andra passet idag kommer vara ett distanspass löpning + styrka, just styrkan som jag kör på rätt hårt med den här veckan eftersom det nästa vecka väntar fartvecka deluxe och då inte kommer vara prioriterad alls. Kvällspasset kommer jag dock köra i mörker för att testa den nya pannlampan jag införskaffade igår, så nu ska det bli ljust i höstmörkret.



Dayz are passing by

Inte så mkt att rapportera om egentligen, 2 bra och lite tuffare pass igår med ett a2 pass löpning och ett hårt 40/20 styrkepass. Annars har jag jobbat på lite och har en hel del annat på gång, men eftersom höstvädret är på topp och även den kroppsliga formen är påväg uppåt så väntar en rätt så hård träningshelge. Så häng på =)

Emil Kåberg!

Örebro - Almtuna I den halvfärdiga arenan

Tjena! Ja idag är det Torsdag och igår var det Onsdag och innan det var det Tisdag, och just under Tisdagen var det sist vi hördes och då var det sagt att jag skulle köra ett dubbelpass. Detta gjorde jag ochså och genomförde det på ett galant sätt, Löp+styrka på förmiddagen och ett rätt så hårt och fint stakpass på eftermiddagen i finväder med bra sparring.

Eftersom jag varit sjuk i 2 perioder på kort tid nu så har jag varit ännu försiktigare i komma igång fasen med träningen, så därför tog jag en vilodag igår efter att ha tränat i 3 dagar. Denna passade jag på att tillbringa på jobbet och kvällen spenderade jag på stället som ni ser ovan.

Idag är tanken att springa ett a2 pass nu på morgonen och sedan köra styrka på kvällen, ska ju som sagt bara få ihop 60 timmar på dessa 4 veckor och därför blir det ca 15 timmar träning per vecka, vilket känns lite men som är helt enligt plan.

Glidtacklad av hund.

Under gårdagen så genomförde jag äntligen en av mina första dagar på väldigt länge med dubbelpass, inte för att det var särskild hårt träning det var påtal om, men ändå. Det är skönt att träna och kroppen känns förvånansvärt fräsch och förhoppningsvis har de här 2 sjukdomsperioderna bara varit ett tecken på att kroppen behövt vila, och inte brutit ned allt för mkt.

Gårdagens morgonpass igår var ett lättare löppass , det första av de 2 planerade och lite kortare distanspassen som stod på schemat. Passet i sig kändes bra men gick dock inte helt smärtfritt rakt igenom, hade såklart med mig min följeslagare med mig, nämligen Keo. En siberian huskie valp på 9 månader med extremt mkt energi i sig som är något utöver det extra på ett positivt sätt, men efter ca 45 minuter igår lyckades vi samarbeta på ett lite mindre lyckat sätt vilket resulterade i en rejält tilltyglad och stukad fot för egen del.

 För att beskriva det hela på ett kortare vis så var det som så att idiotjycken sprang lös ute i skogen jagandes efter lite fåglar såsom valpar gör, plötsligt vände han dock och beslutade sig för att göra en rusning i turbofart rakt över stigen och rakt över mina fötter, jag själv som var uppe i rätt så god fart i utförsbacken hoppade till i farten framåt för att undvika de små tassarna, detta slutade dock inte bättre än att jag landade i ett hål med högerfoten och knäckte till foten rejält. Komiskt och klantigt men sant.
 Lyckades kyla ner foten snabbt i Falkasjön och kunde sedan fortsätta hemåt, det svullnade dock upp under dagen och 2a passet fick därför bli ett stakpass, så från och med nu kommer det läggas rätt så mkt fokus på överkroppen ett par dagar tills svullnaden lagt sig och foten är brukbar igen.

Idag kommer jag stegra träningen så smått och kommer köra 2 kortare distanspass och ett styrkepass, framåt helgen hoppas jag sedan på att kunna rensa ur systemet med ett intervallpass.

Den ständiga jakten

Som skidåkare är man alltid på jakt, på jakt efter resultat, på medaljer, på ära och berömmelse, nåja kanske inte alla där ute i vida världen men allt som oftast är den du möter eller åker om i spåret på jakt efter något, viktnedgång, bättre hälsa, eller kanske rent utav en världscupsvinst, skillnaden är bara att jakten har olika mål och olika betydelse beroende på vilken snubbe eller brud du tjötar med.

Men om vi ska hålla oss till den flock som kallar sig tävlingsåkare, för det är inte bara de skjutkåta jägarna med bazookas som är på jakt såhär års, utan även skidåkarna. För det är nu jakten börjar, jakten på formen, jakten som ska leda fram till målet och priset efter månaders slit i både skog och längs vägkanter, jakten som skall leda till att du står där högst överst på pallen eller åtminstone når fram till de mål du satt upp i vinter.

För det är nu vi går in i den ack så viktiga hösten, hösten som oftast säsong efter säsong går i turbofart, och vips så står man där på start i Bruksvallarna med antingen ett lugn och självsäkerhet efter en fin träningssommar och en bra höst, eller så står man där med en otrolig osäkerhet och ett självförtroende redan nu kört i botten med vetskapen om att man haft en krånglig sommar och en osäker höst.

Det jag menar och vill komma fram till är att hösten är en viktig period för "oss" skidåkare, om kanske inte rent av den viktigaste?? Lyckas man få till en bra höst och kan knyta till säcken på ett bra sätt efter många månaders slit så kommer man oftast in i säsongen med ett bra självförtroende och en form på uppåtgående. Misslyckas man dock med den där knuten och istället tappar säcken så kan resultatet och tankarna bli tvärtom . . .

För egen del så är hösten en enormt viktig period för mig, de år jag lyckats träna och hålla mig frisk på ett bra sätt har allt som oftast resulterat i bra säsonger, medans de år där jag tränat för hårt eller blivit sjuk har gjort att jag kommit in i en negativ spiral redan från början och har haft svårt att vända säsongerna uppåt igen. Jag säger inte att hösten är helt avgörande för hur en säsong kommer att se ut, inte heller att bara för att det går dåligt i början på säsongen så kan det inte lossna och gå bra senare, för det har även jag upplevt.

 Hösten är en lurig period där det hela tiden gäller att balansera på en tunn lina, att fortsätta träna hårt för att orka hela säsongen , men samtidigt inte för hårt för att då riskera att bli sjuk eller övertränad, jag har nog upplevt båda alternativen. Och det är här den där jakten kommer in, för för egen del så handlar hösten alltid om en grej, jakten på att träna smartare.

För under hösten vill jag känna att jag är med i gemet, känna att det finns en anledning till de senaste månadernas slit, känna att nog fan kan jag åka hyfsat i år ochså. Det gäller att balansera mellan att träna hårt och lätt, kort och länge, det gäller att träna smart helt enkelt, avgöra och redan nu bestämma sig när och vid vilka tidpunkter man vill vara form i eller inte och sedan följa den där planen man satte upp i våras. Lyckas jag med det så kan jag se framemot en rolig vinter, jesus gjorde inte vatten till vin på en dag, men nog fan borde jag kunna göra det på en höst. Men vad är att träna smart egentligen, vad är det som kommer omvandla all träning till riktiga resultat i spåren sen. Ja vad är att träna smart? jag vet inte, men jag har mina aningar och de kommer jag sätta i praktik från och med nu, hösten är här, nu kör vi.

"Har gjort det så länge

så jag kan lika gärna fortsätta" . .  .

Inte mkt träning att tala om egentligen, lite löpning och styrka men nu är vi igång iaf. Imorrn, dubbelpass i lätt och lugn form =)

Ett fettos söndag

Ja ni vet, det där snacket, det där gamla vanliga tråkiga och uråldriga snicksnacket skidåkare har när dom nyss har kommit tillbaka från sjukdom och ska beskriva hur första passet gick. " åh vad jobbigt det var" "kände mig som en nybörjare" " Höll på att spy efter 2 meter" Lungorna satt utanför kroppen" "kände mig som en uppsvälld teletubbie" " eller som jigglypuffs feta bror" " Peter Harrysons tvilling", ja det där sista kanske var lite överdrivet, men ni fattar poängen.

Det ska alltid gnällas och klagas fast det egentligen inte är det man menar med de där orden, det är inget gnäll eller klagomål utan mer dåliga förklaringar i ren glädje och eufori på hur det känns eftersom man inte kommer på några smartare ord att beskriva det första träningspasset med. Just det där passet ska jag ut på nu, det ska tamegröningen bli enormt skönt, för att inte säga extremt skönt för den soffa som jag legat i de senaste dagarna och som nu äntligen få lite fin avbelastning, och då har vi inte ens nämnt fjärrkontrollen eller tv tidningen . . .

För att komma tillbaka till det där med det första träningspasset så är det ju egentligen lite fascinerande, för ofta känns det verkligen som att man är Peter Harrysonss feta tvillingbror när man ger sig ut på det där första passet ( det kanske jag är ochså, har inte kollat mig spegeln på ett tag), det är inga ord tagna ur luften utan det är verkligen så det känns. Det blir som en chock, en befriande chock att få låta musklerna jobba igen samtidigt som lungorna börjar leva och endorfinerna gör gläjdeskutt i skallen på en, för är man en person som är van vid att träna varje dag så blir dessa 4 dagar med helvila outhärdliga efter ett tag. Det är något som fattas, något som inte stämmer, något som inte gör dagen komplett, det är som att se Petter Northug inte vara extremt kobent längre när han åker skidor, som att se Kowalzhcyk plötsligt åka tekniskt bra fast hon egentligen inte kan det, eller som att inte se på hockeyallsvenskan och se Leksand skämma ut sig år efter år genom att sjunga "vi ska tillbaka", ja menar utan dom så skulle det ju inte finnas något komiskt eller pinsamt att se på i den serien. . . . .

Så trots att det troligtvis kommer kännas kjempepissigt idag så ska det bli riktigt nice att träna igen, man hamnar rätt efter att ha gått vilse och man blir en hel människa igen. De här dagarna har gjort att jag fått vilat rejält och har haft tid att koppla av ett tag, har dessutom hunnit med att planera en hel del och tagit tag i lite andra småsaker som blivit liggandes.

 Jaja nog med babbel om ingenting, varför skrev jag den här skiten egentligen, men men iaf här ska de tränas!