Jag är inte den killen som lägger mig och dör efter lite motgångar, snarare tvärtom, de får mig mest att tagga igång ännu mer. Men givetvis vill jag inte bara låta motgångarna och dåliga resultat passera förbi på löpande band som att det inte spelade någon roll vilket resultatet är, jag lägger ju ner så mkt tid på det här som kallas skidåkning och även fast jag skulle kunna lägga ner den dubbla tiden bara för att jag tycker att skidåkning är så jävla skoj så vill jag ju givetvis få med mig lite framgångar. Jag vill inte bara snacka utan ochså prestera, kanske inte för att visa andra människor och utomstående personer för de får tycka och tänka vad de vill, utan mest för att visa mig själv att jag kan lyckas.
Så mkt träning och så mkt insats för att sedan harva i botten av resultatlistorna, det känns som att det är något som inte ska vara med i den kombinationen, nämligen det sista. Samtidigt gäller det att vara realistisk och kunna inse att resultatlistan talar sanning, det gäller att leva i nuet och leva utefter de förutsättningarna, man är inte bättre än vad resultatlistan visar, så är det. Jag är inte där jag VILL vara men jag ÄR där jag är och bör tänka därefter, det handlar om att nollställa sig själv. Så hur ska jag nu jobba utifrån där jag är just nu, det är frågan. Hur ska jag få EFFEKT och resultat på allt jag gör, det behöver inte vara någon stor grej eller förändring eller kanske inte någonting alls, men det gäller att hitta den där lilla saken som gör att det vänder.
Som sagt jag suktar efter framgång, inte så att jag spänner mig eller känner tryck när jag står på starlinjen eller något sånt, jag känner mig stark och stabil både mentalt och fysiskt, men framgångar är inte något man får utan något man jobbar sig till och då räcker inte en extremt stor gnutta vilja, tålamod och inställning som jag anser mig ha, man måste även ge sig fan på att lyckas, våga det där lilla extra och i vis mån ha lite "tur". Man måste vara på topp, både fysiskt och psykiskt, ha vilja men samtidigt vara avslappnad och ha distans till det hela.
Jag är ju sån som person att jag hela tiden vill nå och krossa gränser, både på gott och ont. Jag gillar att gå över gränsen och se hur långt jag kan driva mig själv och utav det utvecklas som person, men samtidigt kanske det inte bara för positiva saker med sig. Vad gäller min träning så har jag ju tränat "helt okej" de senaste 2 åren, jag har legat på en mängd och belastning som varit "relativt hög" och jag har utvecklats av det, men jag har inte fått ut särskilt mkt av det i tävlingsspåret, där har jag snarare gått bakåt. Det går inte att förbise, jag kan inte ignorera det likt en struts som sticker huvudet i sanden . . . .. Jag kan inte åka runt med huvudet under armen. Kanske är det något i det jag gör som inte passar längre, och då är det ju inte mer är att göra om och göra rätt. Jag har tid på mig och har dessutom en väldigt stabil träningsbakgrund bakom mig, nu gäller det bara att hitta rätt och få effektivitet och få ut resten, om det nu finns något resten där, men det tror jag.
Jag tror som sagt stenhårt på det jag gör, det har jag tjatat om länge nu, men om det jag gör inte resulterar i något så kanske man bör sammanfatta, utvärdera och kanske i vissa lägen tänka om. Det är en tunn skillnad mellan vilja och att lyckas eller dumdristighet och misslyckande. Nu var det ju mina 2 första tävlingar för säsongen i helgen och därför lägger jag inte ner någon större energi på resultatet, men fortsätter det gå som det går så kanske det är dags för någon slags förändring men än så länge är det för tidigt att förändra, ingen har blivit världsmästare på 2 race. Någon gång smäller jag till på ett lopp och för varje misslyckat lopp som radas upp ju närmare kommer jag. Tro dock inte att jag går runt och är less och tycker att varje jävla lopp jag åkt de senaste 2 åren varit misslyckade, näe ni det finns alltid något positivt att ta med. Dessutom är det allt för roligt att hålla på.
Men en sak är säker och det är att så länge jag tycker skidor och tävlande är förbannat skoj så kör jag på, det kan inga dåliga resultat i världen stoppa. Vintern 2015 kanske Örebro får SM-veckan för vintersporter då de kandiderar om det, och om de får det då kommer jag garanterat stå på startlinjen.
Kan låta som ännu en patetisk och larvig roman detta, men så är det, det jag gör gör jag fullt ut, allt eller inget. På onsdag är det tävling, Tour De KIF, då är det en taggad Hultin på startlinjen.
4 kommentarer:
Hej Joel. Precis börjat följa din blogg och trist att se att det inte lyckas för dig. Lägger man ner sån själ och hjärta i skidåkningen förtjänar man bättre resultat. Lite nyfiken - lägger du upp träningen själv eller tagit hjälp med detta? Om inte kanske du kan se dig om efter expertis, testcenter som kan hjälpa dig framåt. Vart tycker du själv det brister? Syreupptaget, teknik, fart? Vad jobbar du med just nu? Lycka till Joel!
Tjena! Intressant fråga! Just nu lägger jag upp träningen till stor del själv men där jag dock bollar idéer och tankar med mina gamla tränare. Absolut så är det som du säger med expertis en möjlighet som jag inte alls är främmande för utan det gäller att hela tiden vara nytänkande och bredsynt. Vad gäller frågan om vad jag bör förbättra så är det väl allt du nämner egentligen och så kommer det vara karriären ut då det hela tiden och alltid går att förbättra saker, man blir aldrig fulländad anser jag. Just nu lägger jag fokus att förbättra min fart överlag, både vad gäller intervall och tävling. Tekniskt sett och grundträningsmässigt sett så ser det bra ut, men det gäller att få ut allt och kunna utnyttja det under tävling och där tror jag att just att farten och motorn är en vital nyckel för att lyckas.
Jag tror du borde lägga allt fokus på att få ner laktatvärdena, och framförallt vilolaktatet.
Du är en klok man du Carl Magnusson :-)
Skicka en kommentar