Varför blir det så?

Jag har altid varit bra på långdistans, att kunna se mina mål
Vissa som kämpar kommer ingenstans ,dom ges med mer än vad dom tål
Men även om loppet varit långt nu och terrängen är svår, så tror jag vändningen kan va pågång nu
Det kanske blir ett bra år

Tro, om inte jag så vem ska tro på mig?
Tro, tro på att allting ordnar sig.
Hej! Varför blir det så? är dagens lite mystiska rubrik, ja varför blir det så. Sitter här och funderar, funderar tillbaka på dagen som varit av det lugnare slaget, jag vaknade nämligen upp imorse och var sådär fjolligt lite snuvig i snoken. Ingen fara på taket alls, men lika bra att ta en vila för att inte förvärra någonting och efter dagens kulinariska käk och heta bad med soft musik så verkar det ge med sig. Räknar med träning imorrn . . . .

Men varför blir det så, att när man väl tar det lite lugnt och slappnar av , då kommer sjukdomarna. Jo jag vet att det finns massa smarta anledningar, man är mer mottaglig efter mkt träning, immunförsvaret är nedsatt osv. Men varför, känns så onödigt, man kanske ska ta och skippa att vila och slappna av och bara köra på, fullt ös medvetslös, ända in i kaklet hela tiden. Givetvis funkar inte det, det blir man ju bara ännu mer sjuk och skadad av, men tanken att testa är lite spännande, det måste jag medge. Han är ju dum i huvet tänker ni och jag håller med er, men tänk er känslan att sätta upp ett träningsschema på kylskåpet med dubbelpass 365 dagar framåt, tänk er ångesten natten innan första träningsdagen eller glädjen efter sista passet, där kan man snacka bra psyke . . . .

Näe nu ska jag fortsätta packa, imorrn drar jag söderut, wazzzup Örebro?, bra låttext av Nikola Sarcevic förövrigt, ciao!

/JH