Blåst, kyla och mörker, jag satte på mig löparskorna, låste dörren och stack iväg. Kylan slog emot direkt, pulsen skenade iväg som vanligt i början, jag sprang vidare, några minuter senare slog en tanke ner som en bomb, varför gör du det här? vad är det som driver dig? varför är du ute och springer och svettas i mörkret när du likagärna kunde legat inne vid tvn, i soffan och förätit dig på pepparkakor. Jag ökade steget, studsade uppför backen upp till vägen mot stångtjärn, funderade vidare samtidigt som mp3n bytte låt och drog igång springsteens ljuva stämma. Jag sprang vidare i mörkret, kände skorna träffa snön, inte ett ljud inte en människa, bara jag, min puls och skogen. Minutrarna flöt vidare, jag nådde stångtjärnsstugan, ställde mig och bevittnade solnedgången innan jag likt en överladdad duracellkanin sprang hem igen. Väl hemma så bombade jag av min planerade styrka och ännu ett fint pass kunde läggas till handlingarna.
Men varför, varför håller jag på?
Det är en viktig fråga anser jag, en fråga man bör ha ett svar på. Varför ska man hålla på med något man inte vet varför man håller på med, vad är meningen med det?
Vad driver mig? Är det pengarna? troligtvis inte, då hade jag nog valt en annan sport. Medaljer? Ära? kanske det, givetvis har jag ett stort mål långt där borta någonstans och även mindre mål som ligger mig närmare, men jag har varken ära eller medaljer att försvara, inte heller någon press utifrån som tvingar mig att hålla på. Att få en vältränad och snygg kropp? Givetvis är det kul att vara vältränad och se bra ut, men det har jag varit i flera år och det är inte det som drivit mig de senaste säsongerna. Håller jag på bara för att jag inte vet vad jag skulle göra annars, som något slags skydd för verkligheten? Näe, jag har många och stora planer för mitt liv samtidigt som jag har ett socialt liv och en familj och släkt att umgås med. Meriter, talang? Nog för att jag var duktig som liten, men man är aldrig bättre än sitt senaste lopp, och min 5e plats i valbersgännet i våras hade jag ju inte fått bragdguldet för direkt.
Näe, orsaken är nog helt enkelt att det är kul, det är något jag älskar att göra och mår bra av samtidigt som det ger mig så mkt tillbaka, det är en drog. För vissa är knark, rökning, alkohol eller vad det nu må vara en drog, men för mig är det att tävla och träna inom längdåkningen. det är min drog det. Det fascinerande att tänka på det egentligen, utan skidåkningen hade jag aldrig suttit här och babblat på, jag hade med stor sannolikhet inte bott på platser såsom Funäsdalen, Bruksvallarna, Ljusdal, Mora, Falun, Garphyttan osv, hade inte sprungit på en myr i flera timmar eller ens tänkt tanken på att ge sig ut att köra intervaller klockan 7 på morgonen. Det kan låta larvigt och patetiskt, men fan, det är coolt som fasen egentligen. Att en sport kan förändra och berika ens liv så mkt . . . , det är inte längre bara en sport eller hobby, det är en livsstil
Jag tränar på, planerar och tränar lite till, tävlar, bryter ihop eller vinner. Och har nu gjort det i över 15 år av mitt fucking life för att det är kul, ger mig mkt och för att känslan av att korsa linjen efter ett bra lopp är så jävla fin. Jag har inga större vetenskapliga bevis bakom det jag håller på med, jag har inte testat det här livet förut eller har chans att göra om det jag gör, egentigen famlar jag bara i intent, har ingen aning om vad jag gör.
Men det gör inget, det jag vet är att jag kommer famla i intet många år till, fortsätta träna, tävla och köra skiten ur mig. För att jag tycker att det är så grymt fun och mår så jävla gött utav det, fan rent utsagt tänk vad en liten tanke under ett träningspass kan göra.
Vad driver dig? varför håller du på? Sug på den du! Fundera på den frågan du så kan du nog upptäcka en del . ..
Nu ska jag ta en dusch, en lång jävel, adios!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar