3 days off

Efter en hittills rätt okey å lyckad sommar vad gäller träningen där jag kunnat hålla en relativt bra nivå, tränat smart och hållit mig själv i tyglarna litegrann när det gäller att tänka "träning, träning, träning, timmar, timmar och ännu mer timmar" hela tiden så tog jag i början av denna vecka 3 dagar helt off från allt vad träning hette.

Kanske rätt ovanligt för att var mig men efter att ha dunkat på 4 hårda veckor med mellan 20-25 timmars träning så  kände jag att det var ett bra läge att vila upp kroppen lite, få ett slut på sommarperioden vad gäller barmarksträning och komma  in bra i den ack så viktiga höstträningen som nu börjar.

Som ni vet så har jag ju hållit på med det här med träning och tävling ett par år nu och förhoppningsvis kan man bli smartare och smartare och mer å mer hitta den optimala träning och tävlingsvägen för sig själv för varje säsong som genomförs.

Fokuset nu under hösten kommer ligga på att träna klokt, att inte bli för het på gröten och frångå den träningsplan som är satt, inte snegla för mkt på vad andra gör utan helt enkelt följa vägen, min egen väg. Är lätt att få inspiration och motivation att köra på allt för hårt, att tänka "nu jävlar ska jag visa dom", gäller att hålla sig lugn och tro på det man gör.

Visst, de senaste säsonger har jag haft en rätt så låg nivå resultatmässigt, jag har blivit ifrånåkt, jag har blivit krossad på SM, så är det, det är fakta och bara acceptera och inget jag gråter mig sömnlös över direkt, snarare taggar det. Men jag tycker fortfarande skidor är det roligaste jag vet, brinner för det och får livskvalité av det. Jag har ett mål uppsatt och vet inombords att när väl allt stämmer så kan jag prestera bra, visserligen kan väl alla göra det när allt stämmer, men jag vet att när allt stämmer för mig så är jag ändå en rätt så hyfsat skidåkare vilket jag gärna vill visa mig själv och det är väl det mkt ligger i att man fortsätter gneta på.

Förhoppningen är att tävla mkt mkt mer i år än vad jag gjorde föregående säsong då jag var placerad i Bruksvallarna under vintern, tanken är att försöka åka många olika tävlingar både vad gäller långlopp men även traditionellt och förhoppningsvis även 2 cuper. SM i Umeå ser jag tyvärr inte som ett alternativ, dels för den långa resan och den ekonomiska bitens skull, det är tufft att satsa på egen hand som senior med rätt skrala resultat som även ska passa in jobbmässigt, och sen vete fan om jag kommer ha något att göra på ett SM, som det var i Falun så var det förbannat roligt att åka men det var som att placera en Ford Ka på startlinjen med ett par F1 bilar. Men men det återstår att se, går övriga tävlingar bra och formen känns god så kan det bli en start, det får vintern utvisa.

Vi tränar och tävlar på och förhoppningsvis graderar jag själv upp mig snart från en småbil till ett vrålåk a la formula ett. Dessutom, vilken bredd skulle det egentligen finnas inom svensk serniornivå på skidåkningen om det inte fanns såna som mig i startlistan som kör på oavsett resultat eller sponsorer? Nu menar jag inte att jag är någon frontperson för den typen av åkare men visst hade skidåkningen varit så mkt tråkigare utan "blåbären" i spåret . . . .

 

Och ja nu ska vi inte blanda in norrmännen och deras bredd här, de får ju för fan blåextra blandat med högflourpulver i modersmjölken

Näe, likt en pannlampslös orienterare på nattsträckan under tiomila så kör vi all in och bara fortsätter ösa, det blir liksom roligast så.

Hörs gott folk!

/JH

Handikappad

Vintern, inte allt för långt borta nu . . .

 

Tjena! Dags att göra ett litet avtryck här igen. Vad händer då? Jo jag tränar på för fulla muggar och kan med glädje konstatera att hösten å den fina vinter närmar sig med stormsteg.

 

Det är liksom inget sommarschteeekigt kvar under träningspassen, utan höstkänslan har nu infunnit sig och likaså de lite småkyliga mornarna samt de alexander bard stajlade å pridefärgade höstfärgerna på träden. Mörkret infinner sig tidigare och tidigare, det är lika mörkt som det är för svensk fotboll nu nu när Kim Källström kom tillbaka till landslaget, och man känner att kung bore inte är allt för långt borta. Vilket i sig märks rätt bra på träningen för tillfället, säsongen närmar sig och hårdkörningen vad gäller träning är påslagen. Kontrasterna är stora, ena stunden stakar man skiten ur sig likt blixtträffad duracellkanin för att lite senare ligga däckad likt en strandad valross efter passet.

 

Sen sist jag skrev här så har det slitits, det har tränats och det har slipats teknik, timmarna har tränats och intervallpassen har bombats av. Jag har haft ett bra tryck på träningen de senaste 4 veckorna och det har känts rätt så stabilt faktiskt, men snart är det dags att släppa litegrann på trycket och varva ner lite innan vi smäller på igen. Just nu är jag inne i min 4e och sista hårdvecka med ca 20 timmars träning, det är den nivån och mängden  jag legat på dessa 4 veckor och även fast jag fått slita en del så har det ändå känts stabilt. Tror jag äntligen lärt mig en del och hittat rätt både vad gäller fart och insats på passen och återhämtningen har känts god. Jag följer min plan till punkt och pricka.

 

Men vafan kör han bara timmar återigen kanske ni tänker, och även fast jag till en viss del har gjort det de senaste veckorna så har det även bombats långa och många kvalitetspass med hög påfrestning på motorn. Men en grund skall byggas och då krävs det en del träning för att orka de tuffa passen och rejsen i vinter. Planen för i år är att träna en hel del mindre mängd och timmar och istället lägga helt och totalt fokus på kvalitetspass under hösten för att försöka skapa lite fart i denna bowlingklotskropp.

 

Det bästa passet jag kört hittills denna barmarksperiod var det testrace på 8 kilometer som jag avverkade nere från Filipshyttan till Ånnaboda i måndags, bra tryck och bra press på motorerna hela vägen. Ett nyttigt och bra pass.

 

Var även på ett intressant möte i Tisdags angående SM i Ånnaboda säsongen 2015, många intressanta nyheter och framförallt var det spännande att få se ett första utkast på de banor där de olika distanserna kommer gå så att man vet vad man behöver lägga extra fokus på nu framöver i träningen.

 

Ja som ni hör så har jag inte så mkt vettigt att säga eller berätta utan babblar mest på som en pistolhotad papegoja doppad i Redbull, utan det rullar på helt enkelt. Efter gårdagens träningsstart med klubben där det kördes ett spänst och explosivitetspass så är det något stelt idag, och inte blev det bättre av morgonens 2 timmar löpning, benen känns som telefonstolpar och arslet känns som att det blivit överkört av Gardell.

 Men vi hörs gott folk!

 

 



När ni ändå är i full gång med er tävlingsplanering så får ni inte glömma att ta med säsongens fetaste arrangemang!

Hissen mot framgång är trasig, det är bara å ta trappen om du ska upp

Ytterligare en rätt bra träningsveckan kan läggas till handlingarna. . .

 

 

Tjena! En vecka har nu passerat sen sist och ytterligare träning, timmar och slit kan läggas till historien. Har fortsatt hålla trycket uppe och fick till ännu en fin träningsvecka på strax över 20 timmar.

 

Har haft en bra blandning av olika träningspass och tycker att trycket i kroppen känns helt okey. Bästa passet för veckan var nog måndagens intervallpass med bröderna Lennartsson där jag betade av 5 stycken 10 minuters intervaller med 2 min vila emellan i Ånnabodabacken, bra teknisk åkning och rätt fin känsla. Mer såna pass som jag behöver för att skapa hårdhet.

 

Tanken är att nu hålla trycket uppe ett par veckor till både vad gäller hårdhet och mängd för att sedan lätta lite på det. Har känts som att sommarens träning rullat på acceptabelt nu i sommar och den stora skillnaden mot föregående år är väl minskning i tid samt att jag kört extremt mkt rullskidor men även blandat in en hel del intervallpass i kajak för att stärka upp överkroppen.

 

Vindarna börjar friska ur och hösten verkar vara påväg, vi dunkar på. Hörs.

 

 

Tack för mig. / Joel