Det blev det dubbla

2 dagar med ont i halsen blev 4 med feber och ett par kilo minus på vågen, men nu börjar jag känna mig piggare igen och är snart tillbaka i träningen, insåg idag att det är troligtvis ca 11 veckor kvar till första snölägret i Bruksvallarna, det närmar sig, härligt.

Bakslag.

Den gode Sixten hade säkerligen kört dubbla intervallpass med min sjukdomsstatus, de var hårdare förr.

 

Likt en jägare som ska ut på björnjakt så är det viktigt för jägaren att dennes gevär fungerar, det blir både lite jobbigare och mindre framgångsrikt för jägaren att kasta småsten på nallebjörnen. På samma sätt behöver en skidåkare en kropp i bra skick för att kunna genomföra den träning som är planerad, på den punkten falerar jag tyvärr idag, jag har ont i halsen, fan.

Det är sällan jag är sjuk, väldigt sällan vilket är bra, men det gör att det irriterar mig ännu mer de få gångerna jag blir sjuk. Idag är jag inte sjuk, jag skulle inte ställa lite ömhet i halsen som någon större livshotande diagnos eller sjukdom, men jag måste likt förbannat dra i handbromsen och vila en dag ytterligare, förhoppningsvis är jag tillbaka i träningsbart skick imorrn igen.

Träningen har ju "som vanligt" flytit på väldigt bra hitills med fin kontunitet och variation, så denna extra vilodag är ju ingen fara på taket, men som den perfektionist man är så vill man ju följa sin plan vilket nu skiter sig. Jag få helt enkelt ha lite icketräningsdepp idag. Det är sjukt det där fenomenet i sig, men varje gång man vilar så är man extremt sugen på att träna, men en dag som denna så är det bara att släppa alla tankar på träning och få ut maximalt med återhämtning ur vilodagen istället, även mentalt, att koppla bort träningen, iaf en förmiddag.

För känner jag mig själv rätt så kommer jag iaf sitta där efter lunch med träningsdagboken och datorn, utvärderandes och småkollandes på träningsupplägg och titta på videofiler av mig själv och studera teknik och smådetaljer. Ja jag vet, man är en sjuk jävel. Det är något man få acceptera.

Nu ska jag strypa en katt och skalla en bäver och äta frukost. Tack för mig. hej.

Lår som stubbar.

                

Sindre Wiig Nordby och gänget fortsätter leverera störtsköna videos

 

Med ett par lårmuskler slitna och stenhårda likt 2 vakumförpackade telefonstolpar och med en kropp lika sliten som Anna Books efter ett marathonlopp med efterföljande matvrakstävling så sätter jag idag stopp och sätter en vilodag på programmet, och enligt plan skulle jag ha en sån idag ochså, så snacka bra tajming. Sen den senaste vilodagen i fredags så har det rullat på bra, träningen har varit rätt varierad och bra men särskilt benen har fått tagit rejält med stryk.

Det började med lördagens 14,4 km tävlingslöpning i vasaloppspåret för att sedan fortsätta med fotbollsmatch både söndag och måndag, 3 timmar skejt under tisdagen och så återigen fotbollsmatch igår kväll. Det har helt enkelt blivit ett jäkla löpande, väldigt bra och nyttigt för mig, men det gäller att pressa benen till en hård och lagom nivå, men inte passera gränsen för vad de tål och eventuellt skada mig. Förutom massa benträning så har jag även avverkat ett par hårda och långa styrkepass, stakat uppför ånnabodabacken sammanlagt 8 gånger de senaste dagarna och även kört något cykelpass. Så idag tar vi en vila och det känns skönt. Framåt helgen ska jag fokusera på enbart skidträning och få till ett par riktigt bra kvalitetspass på rullskidor, fotbollen lägger vi bort ett par dagar vilket ska bli skönt, taktiskt nog drog jag ju ett rött kort för ett par dagar sen och är nu avstängd.

Händer även en del på det privata planet, vi får se vad som händer, Kvitfjell?

 

Hösten närmar sig och det är något jag gillar, luften blir syrerik och klar, temperaturerna sjunker och man taggar igång lite extra då man inser att vintern närmar sig, jag gillar hösten och framförallt gillar att träna på hösten, Förhoppningsvis kommer jag även dra iväg på lite läger de kommande veckorna, b.la till Meråker, men vi får se vad som händer även där.