Bakslag.

Den gode Sixten hade säkerligen kört dubbla intervallpass med min sjukdomsstatus, de var hårdare förr.

 

Likt en jägare som ska ut på björnjakt så är det viktigt för jägaren att dennes gevär fungerar, det blir både lite jobbigare och mindre framgångsrikt för jägaren att kasta småsten på nallebjörnen. På samma sätt behöver en skidåkare en kropp i bra skick för att kunna genomföra den träning som är planerad, på den punkten falerar jag tyvärr idag, jag har ont i halsen, fan.

Det är sällan jag är sjuk, väldigt sällan vilket är bra, men det gör att det irriterar mig ännu mer de få gångerna jag blir sjuk. Idag är jag inte sjuk, jag skulle inte ställa lite ömhet i halsen som någon större livshotande diagnos eller sjukdom, men jag måste likt förbannat dra i handbromsen och vila en dag ytterligare, förhoppningsvis är jag tillbaka i träningsbart skick imorrn igen.

Träningen har ju "som vanligt" flytit på väldigt bra hitills med fin kontunitet och variation, så denna extra vilodag är ju ingen fara på taket, men som den perfektionist man är så vill man ju följa sin plan vilket nu skiter sig. Jag få helt enkelt ha lite icketräningsdepp idag. Det är sjukt det där fenomenet i sig, men varje gång man vilar så är man extremt sugen på att träna, men en dag som denna så är det bara att släppa alla tankar på träning och få ut maximalt med återhämtning ur vilodagen istället, även mentalt, att koppla bort träningen, iaf en förmiddag.

För känner jag mig själv rätt så kommer jag iaf sitta där efter lunch med träningsdagboken och datorn, utvärderandes och småkollandes på träningsupplägg och titta på videofiler av mig själv och studera teknik och smådetaljer. Ja jag vet, man är en sjuk jävel. Det är något man få acceptera.

Nu ska jag strypa en katt och skalla en bäver och äta frukost. Tack för mig. hej.