Min skidåkning, mitt idrottande, mitt liv.

Fick ett intressant litet mail häromdagen som jag svarade rätt utförligt på, så jag tänkte att jag publicerar det här så får även "ni andra" chansen att ta del av de tankar och det tänk jag har kring det jag håller på med inom idrotten.

"Hej!
Att du orkar träna ca 700-800 h per år med din resultat är beundransvärt. Hur orkar du fortsätta? Jag läste någonstans att du skulle vara som bäst 2015 på sm. Det är långt dit och det fick mig att tänka lite. Använder du det målet för att blunda för dina nuvarande prestationer och din träning. Att du skall vara som bäst på sm 2015 kan vara troligt, men du kommer inte att vara bra. Att bygga upp sin kropp mot långsiktiga mål innehåller naturligtvis motgångar, något som du har en hög av. En stadig utveckling borde ske i dina resultat. Se sanningen i vitögat, något är fel. Är det din träning som är den felande länken eller är det någon annan faktor som resulterar i dessa bedrövliga resultat. Hos de allra flesta skulle det ringa ett dussintal med varnings klockor. Att träna den mängd som du gör och uppvisa dessa resultat borde vara omöjligt, men tydligen inte. Du kommer inte att vakna upp på morgonen på sm 2015 och helt plötsligt vara en aspirant på en topp 20 placering om du aldrig varit i närheten av detta för, sluta att göm dig bakom dina långsiktiga mål.

Att jag skriver detta inlägg är för att SM 2015 är långt bort. Du har fortfarande chansen att visa skidsverige att du kan åka skidor på en anständig nivå. Med din träningsfilosofi och din nuvarande inställning kommer du att visa det motsatta.

Mina råd till dig är att du skall glömma alla dessa timmar, 500 väl genomförda timmar tar de allra flesta skidåkare relativt långt.

När jag hör att du ska vara som bäst på sm 2015 ställer jag mig frågan, vad är bäst? Skall du fortfarande vara sist eller ska du kämpa om en topp 20 placering? Att du med ditt tänk och din nuvarande riktning på karriären skulle uppnå något så respektabelt som en topp 20 placering är omöjligt.

Jag har följt dig på din blogg och snabbanalyserat din träning och dragit slutsatsen att timmarna innehåller mycket skräp och mycket träning med "huvudet under armen".

Att träna innovativt och testa nya saker är nyttigt för att lära känna sin kropp. Du verkar dock ha tagit detta till en helt ny nivå. Grunden i träningen ligger i den gamla tråkiga, vanliga träningen som alla gör.

Trots att din träning enligt mig är helt vansinnig kan det finnas en ytterligare faktor, det känns som om du är rädd för att bli trött/ att ta i. Du har hamnat i en lugn bekväm "lunk" där träningen inte ger resultat utan mest blir motion. Dina A1 pass består till stor del av fotosessioner och går i fel fart. A2 delen i din träning verkar "konkurrera" ut A3 passen, du orkar inte prestera på A3 passen pga att du inte är utvilad/ för sliten.

Du skriver på din hemsida att du är 174 cm lång och väger 78 kilo. Detta skulle ge dig ett BMI på ca 25,7. Längdskidor är en sport där ett högt test värde är av allra högst vikt. Kanske har mycket styrketräning resulterat i onödigt mycket muskler som skall bäras runt på.

Att dina resultat inte pekat spikrakt uppåt efter att du slutade på skidgymnasiet skulle kanske vara en ögonöppnare. Det finns oerhört många duktiga tränare i Sverige och någon av dessa skulle säkerligen vilja ta sig an en såpass träningsvillig och ambitiös adept som du. Om du fortfarande inte vill ha en tränare skulle jag råda dig till att skaffa dig lite kunskap och fakta kring längdskidåkningens grunder, en mycket bra kunskapskälla är H.C Holmberg och hans böcker som behandlar alla bitar.

Är mycket intresserad att veta vad du har för testvärde och övrig tester som du gjort (Golden 3, 3000m löpning mm).

Jag skriver detta inlägg i välmening och hoppas att du ska utvecklas som skidåkare.

/Löparen"

Hej "löparen"! Tack för ett mkt intressant, klokt och tänkvärt inlägg.

 Hur jag orkar fortsätta? Först och främst är det glädjen till sporten, jag tycker det fortfarande är förbannat kul att tävla och träna och det berikar mitt liv, dessutom gillar jag själva utmaningen i att utmana mig själv både psykiskt och fysiskt genom olika mål, både i ett längre och kortare tidsperspektiv.

Mitt mål med skidåkandet är helt enkelt att utveckla mig själv och ha roligt, att anta utmaningen att sätta upp mål och försöka nå dit, och sen om man lyckas nå dit och dessutom kan få bra resultat så är det en bonus. Men glädjen är det viktigaste och så länge det är förbannat skoj att tävla och träna så är det ju bara att fortsätta. Man ska väl hålla på med sånt som är kul, right?

Sen vad gäller långsiktiga egna personliga mål som SM2015 tex så kan väl jag tycka personligen att du fått det hela lite om bakfoten, även fast jag kan förstå din tanke och ditt resonemang. Jag försöker inte på något sätt alls "gömma" mina dåliga resultat genom att säga att jag ska vara som bäst om ett par år och inte nu. Ja menar vi lever ju i nuet och de resultat jag presterar nu finns ju där de finns, i resultatlistor, på papper, på nätet. Varför ska jag då försöka "gömma" och blunda för något som så uppenbart finns där? Äh det vore ju bara vara larvigt, varför ska jag skämmas för något jag presterat? jag har ju gjort mitt bästa, mer kan man väl inte begära? och varför ska jag skämmas för att jag tävlar och presterar resultat och tycker att det är kul? Ska jag skämmas för att jag åker skidor? Knappast, det är ju det roligaste jag vet och det skäms jag inte för.

 Visst då och då kan man väl tycka att man borde ha presterat bättre än vad resultatet visar, men ett resultat är ju ett resultat och det går inte att ändra hur mkt man än skulle vilja göra det. Dessutom håller jag som sagt på för att jag tycker att det är sjukt kul, för att jag älskar det och gillar utmaningen i att försöka nå sitt personliga max, och den utmaningen kommer inga resultat i världen kunna förändra även fast resultat såklart är någon slags sorts måttstock. Men ett resultat fungerar väl inte som en måttstock på att mäta den glädje man får av att hålla på?

 Däremot så har jag ett långsiktigt mål i bakhuvudet (sm2015), ett mål som motiverar mig lite extra i den dagliga träningen och som gör det lite extra roligt att hålla på, jag gillar som sagt utmaningar och således så har jag även satt upp en personlig sådan för mig själv, det driver mig och får mig att tagga till och tycka att det är extra kul. Jag har heller aldrig sagt eller hävdat att jag under SM2015 ska vakna upp och plötsligt vara en toppåkare, det vore ju bara idiotiskt att tänka så när man inte håller högre fart än en motionär.

Däremot så har jag ett mål och det är att prestera på topp av min förmåga då, att få till mina livs lopp och vara i min livs form, att vara en bättre skidåkare än jag någonsin varit, det är mitt mål, oavsett vad resultatplaceringen blir. Sen vore det givetvis sjukt kul att komma topp 20 och få bra placeringar, men det är som sagt en sjukt rolig bonus att kunna "visa upp" isf, om det nu är något att visa upp att man varit 20e bäst i landet på att åka runt en skogsdunge iklädd kroppstrumpa på tid med dregel kring käften och svetten drypandes kring sig likt en överhettad babian? Mitt mål och min dröm är att stå närmare toppen av min karriär än vad jag någonsin gjort förut, det är min dröm och mitt mål, och drömmar och mål tycker jag att man ska ha här i livet, oavsett vad det än må vara, det är det som driver många framåt.

Vad gäller min träning osv så finns det uppenbarligen en hel del att diskutera då de flesta verkar ha en åsikt, vilket jag tycker är både roande och intressant i sig, men även här måste jag få klargöra en sak. Återigen håller jag på för att det är förbannat jävla skoj med skidor och träning, jag tränar och tävlar för min egen skull och ingen annans och det genomsyrar nog det mesta jag gör. Utan att låta kaxig, dryg eller idiotisk, så är jag nog en av de få i detta land som antingen har varit idiotisk eller unik nog att vika ut min träning och mitt tävlande så personligt så som jag har gjort, trots att jag inte är någon större stjärna eller profil. Men jag har gjort det ändå, då jag tycker det är ett kul sätt att skriva av sig då och då, det berikar mitt eget idrottande, och förhoppningsvis kan det vara inspirerande för någon. Jag kör min stil helt enkelt, jag kör den fullt ut, idiotiskt eller ej, men det är ju mitt liv och mitt idrottande och varför ska jag då inte göra det på mitt sätt?

Och det är väl likadant med träningen också antar jag, jag kör min stil fullt ut, med både för och nackdelar som följd. Jag gillar som sagt utmaningar och träning å idrottande är en stor sådan för mig, förutom att utmaningen i sig även utvecklar mig och berikar mitt liv och mig själv person, jag får upptäcka nya sidor oss mig själv, träffa människor, resa osv. Och även här har jag väl kört mitt sätt fullt ut, jag vill utvecklas och för att utvecklas så tror jag man måste flytta gränser både fysiskt som mentalt. Och det har jag gjort, men hela tiden med ett tänk i bakhuvudet, ett tänk om att någon gång vara i min livs form och prestera på toppen av min förmåga, jag har pressat mig själv extremt hårt i 2 år, 2 år där jag varit nyfiken på hur hårt jag skulle kunna pressa mig själv, jag har utmanat mig själv och haft jävligt skoj, för att pressa sig själv maximalt till bristningsgränsen mental och fysiskt tycker jag är, just det, skoj. Så sjuk är jag. Jag är väl rätt impulsiv antar jag och gillar att testa och utforska saker, särskilt inom träning. Jag försöker hela tiden ha en bra kontinuitet i min träning men tillåter mig själv även att testa saker, för att utvecklas.

Givetvis kanske inte detta är det smartaste för att få en spikrak kurva uppåt i placeringskolumnen, men det har utvecklat mig själv som person och fått mig att inse nya saker och det är minst lika viktigt det. Sen för att kunna lyckas inom en sån idrott som längdåkning så tror jag att du måste ha en stabil grund att stå på och jobba utifrån, denna tror jag mig ha byggt nu samtidigt som jag haft jävligt kul. Men det är min personliga tanke det. Vissa kanske kallar det att ha tränat med armen under huvudet, må så vara, det spelar ingen roll, jag har gillat det och då spelar det ingen roll vad andra tycker eller vad anonyma kommentarer elakt och hånande skriver om uteblivna resultat. Jag har diggat det och det är det som spelar roll

De kommande åren så kommer jag inte alls träna lika mkt "timmar" osv som folk tjatar om, utan istället dra ner på träningen och ge mig själv chansen att nå den utmaning och det mål jag satt upp för mig själv, nämligen att dels ha kul med skidåkningen vilket jag hela tiden har, men att även i framtiden vara i min livs form. Och detta tror jag personligen att jag kan nå upp till genom att träna mindre men träna bättre de kommande åren i kombination med den tuffa träning och på det här viset som jag gjort de senaste åren, som sagt jag har alltid haft en tanke i bakhuvudet, det är min tro och personliga sätt som jag tror på, och det sättet kör jag fullt ut.

Sen är jag givetvis inte en blind arrogant idiot utan tar självklart till mig av alla de tips och även den kritik jag får av allt från läsare, andra tävlande, tränare, gamla tränare osv. MEN jag måste få göra det jag gör på mitt sätt.

Vad gäller tester osv så har jag papper på det mesta så det kan jag självklart publicera i ett senare inlägg om intresse finns, som sagt jag inget att skämmas över.

Jag håller på för att jag brinner för idrotten och för det jag gör, sen har jag valt att göra det på mitt sätt, fullt ut oavsett vad folk tycker och tänker. Jag har valt att vara rätt öppen och massmedial om det hela och jag kan väl tycka att det är komiskt att lilla jag har fått så mkt uppmärksamhet och intresse från många, men samtidigt kan det väl vara kul det också. Jag älskar det jag håller på med och jag älskar idrott, jag kör min stil och lever livet fullt ut helt enkelt. Både på gott och ont.

Men förhoppningsvis kan man inspirera och glädja någon, allt från någon läsare, klubbkamrat, till andra tävlande osv med allt från katastrofala till succeartade resultat, blogginlägg, utspel eller vad det nu än må vara.

Följ med på min resa eller skit i det, jag kör på oavsett. Jag har kul och håller på med det jag älskar mest, att åka skidor. Förhoppningsvis kan jag nå mitt mål, att nå min livs form och få till mitt livs lopp en dag där jag känner att exakt allt stämmer, om inte annat så har jag haft jävligt kul.

 Vill passa på att tacka, utan att låta djup och känslosam som värsta mentalvraket, tacka alla klubbkamrater, skidåkare, nära och kära, fula och snygga, små som stora, ja alla jag känner på något eller inte alls något sätt därute i landet. Det är ni som gör det så förbannat skoj att hålla på.

Sen är jag väl egentligen inte en sån bedrövlig skidåkare ändå, lite har jag ju iaf presterat i mina dagar och det är jag stolt över. Men fler borde ta chansen att göra det man gillar utan att bry sig om vad andra tycker.

Så där har ni en egen liten roman över det hela, det är såhär jag tänker och så jag funkar. The greatest victory is to enjoy what you do and what you achieve in life.