Stunder då idrotten inte har någon betydelse

Vila i frid.

Det är tragiskt, så förbannat jävla tragiskt, det som hänt den senaste tiden. Livet är så skört men så ofta glöms det bort. Men varje gång vi blir påminda om det så kommer det som en chock. Jag tänker inte sitta och predika här, det är jag inte rätt person för att göra.

De senaste dagarna och månaderna har dock ett antal personer avlidit, personer som givetvis saknas enormt mkt bland många, bland sina familjer, anhöriga, närstående och sist men inte minst även inom den svenska och internationella skidsporten. Sport som egentligen i det här sammanhanget är totalt obetydligt, men alla var de enormt duktiga personer och förebilder inom skidsporten.

Att se såna otroligt duktiga och varma personer som levde för den idrotten man själv älskar, gå bort på kort tid, det är . . . . ja jag finner inga ord.

 Som sagt, idrotten spelar i det här sammanhanget absolut ingen roll, men känslan av att vi tillhör samma familj,skidåkarfamiljen, att vi kan stötta varandra tror jag är enormt viktig.

Vila i frid, Fidde, Jenny, Inge , Daniel , jag skänker en tanke till era familjer och anhöriga.

Live while you do it, love while you dare it. Ta hand om er allesammans där ute i stugorna.