Perspektiv på tillvaron

Blev lite nostalgisk under dagens första pass, efter ca 2 timmar klassisk skidåkning så gled jag plötsligt in på ett spår och en slinga där allt en gång började, en slinga där jag tog mina riktiga första stavtag inom skidåkningens värld.

Visst sedan födseln 89 så hade jag ju knatat runt på ett antal åkrar med skidor på fötterna, men det var nog någonstans här på den här 6 kilometers slingan i Bruksvallarna som jag runt åren 96/97 började min skidåkarkarriär och att idag 16 ja snart sjutton år senare glida in på samma slinga och känna igen varje kurva, varje backe och nästan varenda gran längs med spåret, ja det var allt en läcker liten känsla.

Och vem kunde då ha trott att man nu vintern 2012 skulle återvända och träna på lika energiskt och med samma glädje som då. Ja nu ska jag inte sitta här och bli djup och långrandig som Ranelid, men det fick mig att fundera på hur mkt man upplevt, vilka resor man gjort, vilka profiler man träffat och ja allt man fått med sig och kommer få med sig genom skidåkningen., rätt coolt i sig.

Det har gått ett par dagar sen sist, julen har passerat och många träningstimmar har ramlat in på kontot sen dess. Jag tränar som sagt på rätt hårt och blodigt över jul och nyår för att förhoppningsvisningsvis vara i en fin form igen i januari när det är dags att tävla igen. Tävla ja, fyfan vad kul det ska bli. Premiärhelgen i Bruksvallarna har jag lagt bakom mig, jag gjorde en miserabelt dålig helg helt enkelt, men det är sånt som händer och som kommer hända framöver någon gång igen. Sen dess har jag försökt fundera lite över mitt mål med skidåkningen, träningen jag lägger ner och vad som ska hända framöver.

Som jag redan sagt tidigare så kommer jag att satsa vidare minst till 2015, men hur vägen och åren dit kommer se ut återstår att se. Jag vet att när jag har en bra form och rätt dag kan prestera väldigt bra i skidspåret, särskilt på träning, testtävlingar och intervaller med andra åkare, utmaningen för mig är att även få ut detta under riktig tävling och där måste jag nog ändra approach för att ge mig själv chansen.

Har sedan premiären fått en hel det stöttande och schyssta kommentarer från olika personer runtom i skidsverige, så vill passa på att rikta ett tack till er för detta. Kommer stanna kvar här i Bruksvallarna och jobba och träna fram till den 5e januari då jag far söderöver. Ska bli kul att träna på hemmaplan igen och träffa alla hemma i Öret, träna med GIF och KIF åkare osv osv. Samtidigt har jag det grymt bra häruppe med jobb, träning och allt annat, så den här vintern är redan nu världsklass.

Så för att sammanfatta det hela så trivs jag rätt grymt bra med livet för tillfället. Och där har jag nog återigen skidåkningen att tacka mkt för, för utan skidåkningen hade jag nog inte varit där jag är idag.

Och där har nog ni som gett mig schyssta ord och värmande kommentarer kring min inställning och att jag satsar vidare så stenhårt som jag faktiskt gör trots skrala resultat senaste säsongerna, en stor del i svaret på det hela. Skidåkningen ger mig så mycket, och varför sluta med något som berikar ens liv så mkt och som är så förbannat roligt?

Näe jag kör vidare, for the fun of it. Sådär då, då fick vi ihop lite babbel idag ochså

Vi hörs gott folk!

Helt rå

Dåligt med uppdates den senaste tiden, dels för att det rullar på som det ska med allting och dels för att min skärm på datorn häromdagen valde att ta självmord. Som sagt så rullar det på bra och jag är nu inne i min 3e hårda träningsvecka. Framförallt så åker jag extremt mkt skidor vilket jag tror är kanon, det gäller ju att träna på det man vill bli bra på. Har även börjat jobba en hel del och haft lite kickoff och skidtest på alpina skidor med det sjukt grymma gänget på Topsport som jag jobbar med. Träningsmässigt så ligger jag på rätt hårt i intensitet och blandar som jag berättat sedan tidigare hej vilt mellan passen, något som jag dock lagt extra fokus på är långa och tuffa pass i uppförsbackarna mot kläppen, det ger bra styrka i benen och jag tror det är exakt det jag behöver. Planen är att träna på fortsatt bra över jul och nyår för att sedan när jag åker söderut i början av januari slå av litegrann på träningen. Januari som jag kommer tillbringa på hemmaplan i mellanSveriges egna alper Kilsbergen då det är lite av lågsäsong här uppe då och dels för att det blir smidigare då jag planerat att köra rejält med tävlingar i Januari med allt från Tour de kif till SM till Wadköpingsloppet. Väl på hemmaplan kommer jag jobba litegrann för ytterligare ett minst lika grymt gäng, nämligen storstenshöjden där jag likt förra året kommer hålla tekniklektioner och skidkurser i längdåkning, så vill ni förbättra er teknik så är det bara att surfa in på deras sida och boka upp er. De kommande dagarna kommer bestå av mkt jobb och träning, bla så ska jag jobba även på självaste julafton och efter att ha firat denna högtid med familj och vänner i 22 år så ska jag nu jobba, känns lite speciellt men blir säkert grymt bra. Förövrigt så måste jag tipsa om den dokumentär som SvT visade häromdagen om Sveriges brutalasve skidåkare någonsin i mina ögon Sixten Jernberg, vilken idrottsman. Att lägga ner så mkt slit som han gjorde och sen slå igenom såpass sent som 27åring är imponerande och inspirerande. Synd att det inte finns fler idrottare med hans inställning i dagens samhälle där allt ska gå på en räkmacka.

Tryck och njüüüüüt!

 

Ja så uttryckte min gamla tränare C. Minatti sig på sin unika svenskösterrikiska dialekt om skidteknik, och ungefär så kan man väl beskriva varje träningspass häruppe i fjällvärlden, vartenda stavtag är en ren njutning just nu.

 

Har gått en vecka sedan jag skrev något här och det är väl helt enkelt för att jag inte haft något direkt spännande eller sexigt att berätta, jag jobbar, tränar, sover och äter, ett schysst och simpelt liv. Och om ni tror att jag efter debaclet under premiärhelgen har lagt fokuset på skidåkningen åt sidan så får ni tänka om, verkligheten är tvärtom. Har de senaste veckorna haft ett riktigt bra fokus och tryck i träningen, jag vet vad jag har att jobba med och vad jag måste förbättra och just nu jobbar jag hårt med just de bitarna. Motivationen och inspirationen är på topp, jag ger mig inte.

 

Den klockrena terrängen och spåren häruppe ger mig verkligen chansen att träna hårt och bra och utveckla min skidåkning, de långa backarna att köra intervaller i, utförslöporna att kapa sekunder i, och överlag en väldigt utmanande och bra terräng som utvecklar min skidåkning.

 

Just nu är jag inne i en hårdare träningsperiod där jag blandar långa långpass på uppemot 3-4 timmar med hårda och korta men även långa och hårda intervallpass, detta varvas sedan med lite olika teknikpass och annat smått och gott. Det flyter på fint helt enkelt och det är en glädje i varje skidpass jag genomför.

 

Tävlingsmässigt då?? kanske ni undrar och ja där har jag legat lågt ett tag och kommer så göra över jul, anledningen är helt enkelt att det är en hel del jobb och jag har därför inte möjlighet att sticka iväg så mkt, dessutom har det blivit som ett litet naturligt break från tävlandet som jag tror kan vara nyttigt, jag måste komma till tävlingarna med en helt annan approach för att kunna göra mig själv rättvisa i tävlingsspåret framöver, där tror jag mkt sitter mentalt och i skallen på mig själv och det gäller att hämta ny energi, energi som jag boostar massor av häruppe i fjällen. Det kan kanske låta larvigt och kanske som en dålig och enkelt bortförklaring att ta till vid dåliga resultat, men jag är nyfiken och tror jag kan utveckla en hel del på det mentala planet och förhoppningsvis tjäna på det i skidspåret i säsongerna framöver.

 

Under Januari månad däremot och framöver så kommer jag tävla så mkt som möjligt och även som jag förstått det spendera ett par dagar på hemmaplan i det snötäckta Kilsbergen. Ha de gött folket för det har jag det.

 

Tack för mig

 

Skidpropaganda

Livet på en pinne.

Klipp från gårdagskvällens pass. (tryck i HD nere till höger för bästa upplösning)

 

 

Har blivit mkt träning och mkt skidåkning de senaste dagarna, och nu i början av vintern försöker jag slipa in tekniken så bra som det bara går, har nästan enbart kört skejtpass denna vecka och skejtekniken är ljusår bättre än vad den var under premiärtävlingen. Kommande vecka kommer jag göra tvärtom och lägga mkt fokus på den klassiska åkningen.

 

 

Annars så rullar det på fint här i byn, själv så börjar jag jobbet den 10e december och dit är det ett par dagar, så det blir mkt skidåkning och träning och de senaste dagarna har jag formligen bott längs mittåkläppspåret. Ser ut att komma några dm snö till veckan, blir fint de.

Brutalt

Förhållandena här uppe i Bruks är fina för tillfället och finare kommer de säkerligen bli, det har småsnöat ett par dygn nu och uppe på kläppen så har det singlat ner lite mer, 2,5 timme skejt körde jag imorse och det var brutalt fint.

 

Även Handikapplandslaget är här och har läger och de är grymt imponerande att studera när man passerar dom i spåret, Anders Olsson är nog den som imponerar mest i sin sitski och den hårdhet han har i överkroppen när han stakar uppför varenda backe är brutalt imponerande.

 

http://www.svt.se/sport/anders-olsson-gor-skidkarriar

 

 

Haters are motivators

 

En liten hälsning från Bruksvallarna till alla vänner där ute i stugorna runtom i Sverige =)

Per aspera ad astra

Då var tävlingshelgen och tävlingspremiären 2012/2013 avklarad, en helg som kanske inte går till minnet som en av mina bästa.

Jag tänker inte sitta här och gråta ut, det vore bara patetiskt, jag är inte helt förstörd eller funderar på att lägga av eller något sånt, jag menar come on, det är bara idrott vi talar om, visserligen kan man ju ifrågasätta det där "bara och bara", men det ni ser nedan kan ni kan snarare se som en papperslapp med vilsna och lösa tankar från en vilsen skidåkare som just nu försöker lista ut saker och ting. Jag är lite lost. Det är lite intressant och spännande det med, roligt på något sätt, ytterligare en utmaning att sätta tänderna i.

Tävlingspremiär, Bruksvallarna.

Under Lördagen var det 15 km fritt som gällde, på förhand kändes det helt okey, under träningspassen som jag genomförde under torsdagen och fredagen hade jag en rätt fin känsla i kroppen, jag kände mig rapp, jag kände mig taggad, jag hade kul och det kändes rätt bra i åkningen trots att den senaste skidåkningen på snö var för ca 1 månad sen. Under tävlingsmorgonen var känslan fortfarande bra, skidorna var grymma och det skulle bli förbannat roligt att tävla. Visst banan kanske var något i det tuffaste laget och föret lite för löst för en tyngre och "satt" åkare som mig, men det är ju en del i utmaningen.

Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag gjorde ett av mina absolut sämsta lopp i karriären.

Efter loppet var jag uppgiven, totalt uppgiven.

Att jag hamnade sist och var över 10 minuter efter i mål och hamnade bakom någon halvfet bosnier i resultatlistan och dessutom fick stryk av de flesta juniorer, är en petitess i sammanhanget, visst jag håller på med en resultatbaserad sport och skulle gärna få ut bra resultat, men samtidigt är inte allt i livet bara resultat, jag håller på för att det är kul vilket jag verkligen menar, men om jag hade "kul" när jag korsade mållinjen i lördags, de vete fan. Jag var helt tom.

Det jag framförallt är besviken på är att jag sviker mig själv. Att jag inte gör mig själv rättvisa i tävlingsspåret.

Jag säger inte att jag borde prestera toppresultat. Jag säger inte att jag "borde" spöa skiten ur alla och åka ifrån allt från seniorer till små sketna juniorer och vinna allt jag ställer upp i, det finns många mkt bättre åkare än mig här i landet, det har jag självinsikt nog till. Men att prestera något så dåligt som gör att det man gillar allra mest, att åka skidor, som är så förbannat jävla kul, för en stund blir det allra värsta man vet som när jag korsade mållinjen, det är inte ok. Det är ett svek. Ett svek mot alla de timmar och allt slit jag lägger ner för att åka skidor så bra som jag vill och ha kul. Visst jag har kul ändå, men att prestera bra under tävling gör det hela ännu roligare. Det låter väl mer än vad det är egentligen antar jag.

Söndagens sprint var väl ingen höjdare den heller, men samtidigt ett minimalt steg i rätt riktning.

Egentligen så känner jag mig inte så besviken, jag är bara mest förvånad över att det går som det går.

Det har gått tungt ett par säsonger nu, varför vet jag inte,jag tycker inte att jag har någon press utifrån eller sätter någon ångestfylld press på mig själv, men ändå lyckas jag aldrig ens vara i närheten av samma sköna känsla som jag har på träning eller intervallpass under tävling, visst det är skillnad på träning och tävling ochså, det är det som är hela grejen med tävlingsmomentet, men samtidigt vill jag kunna lyckas hålla högre fart än ett halvtaskigt a1pass i tävlingspåret, det är kanske dags att börja om på nytt, släppa resultattänket och bara köra, som jag gör på träning. Jag kanske har nått min maxtopp och presterar på toppen av min förmåga just nu, vem vet, jag tror dock stenhårt på att så inte är fallet, utan kommer träna och tävla på i flera år till för att finna svaret. Det är bara att ösa på. Ha kul, hitta glädjen och bara köra,

Vad bör man då ha i bagaget för att kunna prestera på toppen av sin förmåga.

Mkt handlar givetvis om det mentala, för att lyckas prestera på ditt eget personliga max så gäller det att ha huvudet med sig, och det kanske är där det brister, jag fokuserar kanske för mkt på tävlingsmomentet istället för att bara gå in och köra. Bara bomba. Jag tror jag spänner mig för mkt helt enkelt, jag vill så mkt så att det blir en spärr för mig själv.

Träningsmässigt så kan man diskutera fram och tillbaka vad som behövs eller vad som inte behövs för att göra mig till en bättre skidåkare fysiskt, men svaret är egentligen ganska simpelt, en starkare och uthålligare motor, framförallt i långa och branta uppförskörningar. Såna får jag mkt av nu när jag ska bo i Bruksvallarna i vinter och det ska jag ta tillvara på. Mittåkläppsbacken kommer vara mitt hem. Jag är nog en av de åkare i sverige som kan producera mest mjölksyra, problemet är att jag nog är sämst på att tåla den ochså. Ytterligare en aspekt kanske kan vara vikten, även fast det sitter till 90% muskler på min ack så korta men ändå hyfsat vältränade kropp så väger jag en del, något kilo lättare kanske vore något. Det är bara tankar och små funderingar som rullar runt. Vissa med sanna tankar i och vissa med ironi =)

Ni som orkat läsa ända hit kanske sitter här och tänker " vad fan babblar den där idioten om" och varför skiver han om skiten istället för att bara lägga ner den här bloggen och det kanske ni har helt rätt i . . . .

Det kanske är lika bra att lägga ner den här patetiska skiten, skärpa till sig, att sluta skriva om träning och skidåkning, att sluta blogga, att sluta snacka, skriva om bra träningspass, dåliga tävlingar, sköna skidturer osv, men samtidigt är det på något sätt bara kul, det berikar min skidåkning på något sätt och det är ju det som är huvudsaken. Så jag fortsätter.

Visst det vara bara en premiärhelg och man ska väl inte dra allt för mkt slutsatser av den, men det känns som jag kört fast litegrann, kört ner pansarvagnen i träsket liksom. Ju sämre jag åker, ju mer taggar det mig till att träna och tävla och detsto roligare verkar jag ha på något konstigt sätt, för tro inte att jag sitter och skriver detta med mungiporna neråt, tvärtom, jag är snarare lite förbryllad och finner det lite komiskt.

Nu väntar en vinter i Bruksvallarna med mkt skidor, pudersnö och sköna människor. Intervaller upp och ner för fjället och -10 kg ;) i vikt ska nog kunna skapa lite fart på en sån som mig ochså! SM 2015 då smäller det =)

Tack för en fin helg skidsverige och grattis alla ni andra åkare till grymma prestationer!

Jag tycker det är grymt kul det jag håller på med. Men jag tror jag måste hitta lite ytterligare glädje, ha kul, släppa tävlingstänket och bara ha grymt skoj i min tävling och träning framöver om jag i fortsättningen inte vill agera rundningsmärke åt någon pizzabagare från balkan under race.

Vilsen och lost, nog fan skulle jag nog just nu kunna vara det, men skidspåret hittar jag fortfarande. Joel Hultin, snart på en skidtävling nära dig.

Skidåkningens död i Kilsbergen?

Ett minne blott???

 

Kilsbergen, ett skidparadis, en plats med unik natur och terräng, en av mellansveriges snösäkraste platser, en plats där inte bara tusentals Örebroare och skidåkare från närområdet har glidit fram i fina spår och utför fina alpina backar sen årminnes tider, utan även folk från hela mellansverige, ett skidparadis helt enkelt, men något som kanske tragiskt nog snart är ett minne blott . . .

 

De senaste åren har nämligen utvecklingen och etableringen av detta område som ett av södra Sveriges finaste skidparadis haft en långt ifrån en smidig väg att följa, det har varit problem på problem, folk har tyckt och tänkt, politiker hit och politiker dit har hojtat i norr och i söder över vad som ska göras i området, det har varit vattendomar, brutna regler, ekonomi, naturpåverkan och ja fan allt från Agda 87 år på den lokala konsumbutiken till Nisse 8 år på lågstadiet åsikter har vädrats i frågan om Kilsbergen, dess natur och vad som bör eller inte bör göras. Åren har gått och politiken har inte direkt jobbat på i autobahnfart vad gäller ärendena, snarare tvärtom, det har krånglats hit och krånglats dit och utvecklingen i området har stannat av.

 

En enda gigantisk tjock soppa helt enkelt.

 En enda soppa som äntligen såg ut att göras lite tunnare genom att ett lokalt litet företag äntligen skulle få köpa loss vissa delar av området av kommunen, ett litet företag med grym kompetens, framåtvilja och med framtidsplaner angående området.

 Men då kommunen klantat till det angående vissa regler och lagar om t,ex vatten till att spruta konstsnö så stannade köpet och allting annat återigen upp, nya regler och nya lagar att följa skulle klubbas igenom, åren gick och plötsligt så var vi då här, i November månad 2012, snön singlar så sakta ned utanför fönstret, det är torsdag och om ett par timmar ska jag upp och agera ledare åt den lokala skidklubben för ytterligare en välbesökt klubbträning, en träning med killar och tjejer från de minsta av åldrar upp till de snart vuxna, 80 stycken är de sammanlagt + 15 seniorer och juniorer och ett tiotal ledare.

Nästan ett hundratal är vi alltså som en helt vanlig torsdagskväll i ett kallt och blåsigt November befinner oss uppe i Kilsbergen och då har jag inte ens räknat med de övriga motionärerna som rör sig i området. Vi är där för att vi helt enkelt brinner för skidåkningen, och ändå är vi bara en fjuttig liten del av den klump som brinner för skidåkningen i Örebro län och som har Kilsbergen som sin hemmaterräng, för jag har inte ens nämnt de andra klubbarna eller varför inte de tusentals motionärer och konditionsidrottare som finns inom länet.

Varför blandar jag då in dessa skidåkare i denna soppa kan man undra, jo helt enkelt för att det är VI skidåkare som drabbas av detta spektakel, under gårdagen satte nämligen kommunpolitikerna med kommunalrådet i spetsen stopp för hela affären och försäljningen av Storstenshöjden till det lilla företaget. Ett första steg i att äntligen få in kompetens och lite utveckling i vårt kära Kilsbergen, men nej det satte återigen kommunen stopp för, och då står vi återigen här igen, vintern närmar sig, tusentals skidåkare både på längden och utför står trampandes i hallen med sina skidor för att ta sig upp till antingen utförsbacken i Storstenshöjden eller skidspåren i Ånnaboda, men vem som ska tillverka spåren och konstsnön att åka i eller pista backen för slalomåkarna vet ingen, det ska nämligen politiken hålla på och dalta om i några år till som det ser ut som. Skrämmande var ordet.

Nu finns det ju visserligen avtal hit och avtal dit sägs det, som säger att den ena och den andra ska sköta spår och backe, men det är avtal som är så luddiga så att man blir mörkrädd och som inte bringar klarhet i någonting. Så vi fortsätter stå och stampa i vår väntan på att få klarhet i det hela och kan bara hoppas att vi till vintern kan få något slags trampat skidspår på något gräsyta eller en snöfläck utför någon kulle.

Jag som Närking, Örebroare, Konditionsidrottare och sist men inte minst skidåkare i Örebro län och som är uppväxt med Ånnaboda och deras fina skidspår som hemmaplan är orolig, extremt orolig, över hur detta område behandlas och misshandlas inom diverse politiska frågor och köp hit och dit. Plötsligt så kanske vi står där en dag utan backe eller spår pga av kommunens hanterande av det hela, besluten dröjer och åren går och den potential som finns i detta område glöms bort och ingen vågar utnyttja eller ta initiativ till utveckling pga rädslan av att blandas in i det spindelnät av diverse lagar, stadgar, domar osv som kommunen och de bestämmande politikerna hålls med.

Det vore tragiskt om något.

Jag kan bara önska och vädja till Örebro kommun, dess invånare och dess politiker att denna misshandel av vårat unika och stolta Kilsbergen får ett slut inom kort. Skidåkningen är på extremt stark frammarsch inom Örebro län, de senaste åren har det plockats JSM och USM medaljer och framskjutna placeringar på hög, b.la den lokala skidklubben är påväg att etablera sig som en av de största ungdomsklubbarna i landet och även de andra skidklubbarna är påväg att etablera sig högt upp i resultatlistorna. Skidåkningens popularitet växer både på längden och utför och går en väldigt ljus framtid till mötes inom givetvis hela landet men speciellt inom Örebro län, och att då sätta stopp för alla idrottare, entusiaster och inte minst ungdomarna och kidzen genom att tjafsa med politiska frågor hit och dit så att vi snart inte har något spår eller backe kvar, det vore rent ut sagt idiotiskt.

Snälla, släpp prestigen och brinn för skidåkningen på samma sätt som jag gör och tusentals andra entusiaster, skidåkare, slalomåkare, jibberz, flirluftsmänniskor med mig, gör återigen Kilsbergen till det skidparadis med underbara skidspår och slalombackar som det har potential till.

För skidåkningen, idrotten, framtiden och Kilsbergens bästa. Tack för mig.

(Notera att detta är personliga åsikter, samt att det bara är tankar från min sida.) 

 

 



Flyttar "hemåt"

 

Brux när det är som finast.

 

Det kommer bli en del förändringar denna vinter, förändringar som både kommer vara negativa och positiva för mig och min skidåkning, defenitivt mest positiva. Under december månad kommer jag nämligen flytta, flytta till en plats och ett ställe som jag känner till mkt väl sedan tidigare, nämligen skidåkarmeckat nr 1 i Sverige, Bruksvallarna i nordvästra härjedalen. Förutom att jag besökt byn under ett stort antal läger och tävlingar genom åren så har jag även varit boende där mellan 1996-2000 och nu är det alltså dags igen, denna gången i första hand över vintern.

 

Anledningen till flytten är helt enkelt att jag blivit erbjuden ett jobb däruppe som utan att gå in för mkt på detaljer består av sportbutiksjobb och jobb som skidinstruktör och allt detta i Bruksvallarna. En fin möjlighet att kombinera jobb och skidor under en vinter på top-notch nivå.

 

För egen del så känns detta som ett fint äventyr och en kul utmaning, jag känner till stället mkt väl sedan tidigare och vet i mångt och mkt vad jag kommer till, dessutom har jag fortfarande kontakt med många sköna profiler däruppe. Skidmässigt och träningsmässigt kommer jag till den bästa terräng jag kan få i sverige och den kommer jag givetvis ta vara på. Vad gäller mitt tävlingsåkande så kommer det inte bli några som helst förändringar, jag kommer tävla så mkt som det går och fortsätta min karriär ett flertal år framöver, det är jag fast besluten om, däremot så kommer jag denna vinter få ta lite mer hänsyn till jobbet och prioritera detta under vissa perioder, så är det helt enkelt och det är bara att acceptera, men jag ska ändå tävla så mkt som möjligt.

 

Hade jag haft möjlighet, med lite mer sponsorer, bättre resultat och bättre ekonomi så hade jag utan tvekan velat satsa på skidorna på heltid, så j-vla kul och så hårt vill jag verkligen satsa på skidorna. Men nu är jag inte i det läget och det gäller att vara realistisk. Det är som jag skrev i ett tidigare inlägg  . . . .

Livet som "b - skidåkare" eller ja rent av c eller d är inte så charmigt, men det är ändå förbannat kul och man kan leva det minst lika lyxigt som eliten, skillnaden är att man bara får jobba lite hårdare för det. Det går att försöka vara elitskidåkare ändå, det gäller bara att visa framfötterna, vara positiv i alla lägen, målinriktad, ambitiös och fokuserad, med vilja kommer man långt, väldigt långt. Det kan låta fånigt, låta larvigt eller låta som en patetisk dagisdröm att försöka "leka" elitskidåkare när man egentligen är en normal svenne på snart 23 höstar som har lite högre fart än en medelmåttig motionär i spåret. Må det så vara, men jag diggar den här dagisdrömmen och kommer försöka hålla den vid liv under lång tid framöver, jag har ett mål, en vilja, det är bara att köra.

 

Ska man satsa så ska man satsa ordentligt, annars finns det mkt annat att lägga tid på, och det är väl därför jag försöker efterlikna "eliten" i mångt och mycket, för även om man kanske inte når dit så gäller det iaf att vara förberedd och veta vad det innebär om man nu når dit och när man väl är där. "It's not the will to win, but the will to prepare to win that makes the difference"

 

Så därför fortsätter jag leka att jag är elit, jag syns och hörs, jag skriver krönikor, bloggar, skaffar sponsorer och gör massa annat på ett likadant sätt som de lite bättre åkarna, fast jag egentligen i det sammanhanget är en nobody, misstolka mig inte nu, jag klankar inte ner på mig själv, tvärtom jag tror stenhårt på det jag gör och satsar stenhårt mot det jag vill nå. Men jag menar, om Anders Södergren eller Joel Hultin skulle skriva något på sin hemsida, vems skulle ni läsa då?? Ja ni förstår, i det sammanhanget är jag en nobody med all rätt. 

 

Så det är Bruksvallarna som blir min bas i vinter och det ska bli förbannat skoj.

 

Betongghettot

Filip och Marcus, 2 starka talanger som är på G

Har varit uppe i betonghettot eller Torsby som man ochså kan kalla den värmländska raggarhålan ett par dagar, där har jag varit på läger med klubben under fredagen och lördagen. 2 pass i tunneln och 2 pass i skogarna runt Valberget har avverkats, det är ett gött gäng i klubben och det finns många ruggigt starka skidåkare på gång vilket är riktigt kul att se, och som det ser ut nu väntar troligtvis en framgångsrik vinter för Örebro-områdets skidklubb NR1 Garphyttans IF.

Väl hemma så har jag annars idag haft vilodag men även varit uppe på internutbildning med det sköna gänget från STH, ett bra gäng som säkerligen kommer göra att skidåkning i både spår och backe kommer vara topnotch de kommande åren, bara jättemongot/Kommunpolitikern Björn Sundin slutar fjanta runt och släpper sargen och kommer in i matchen.

Överlag så har det varit en relativt bra träningsvecka där jag följt träningsplaneringen och för 2a veckan i rad fokuserat på fartpassen, lugn start på veckan för att sedan köra på lite hårdare på slutet, veckan i sin helhet ser ni nedan . . .

Mån: Skidor klassiskt 45 min+ as/ms styrka
Tis: Motbakkeintervaller maxlöpning 10x1 min / Fotboll
Ons: MTB + as/ms styrka
Tor: Fotboll
Fre: Skidor klassiskt 2,00 / Skidor klassiskt intervall 10x2 min+ 20 st sprintimpulser
Lörd: Rullskidor klassiskt 1,30 varav 0,40 a2/a3/ Stavgångsintervaller 10x2 minuter
Sön: Vila

Summan av kardemumman 15 timmar träning, 4 intervallpass med blandad känsla samt lite övrig och alternativ träning.
Fokus kommande vecka kommer fortsätta vara på fart och och form, för att sedan under veckan efter det fara upp till bruks och förhoppningsvis få någon dag med lite skidor och snökänsla innan det blir dags för tävlingspremiär.

Skidpremiär

Gårdagens skidpremiär, kanske inte Alperna, men helt dugligt =)

 

 

http://na.se/nyheter/orebro/1.1861911-har-premiaraker-joel-i-snon-vid-annaboda

 

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=71

09:15 In i programmet görs en intervju med mig.

 

 

Ytterligare ett par dagar har rullat förbi och ytterligare ett par dagar närmare premiärhelgen och tävlingen i Bruksvallarna har vi kommit vilket känns riktigt kul. Formen känns faktiskt stabil för tilfället och jag har lyckats hålla mig till det träningsprogram jag satt upp och tränat på relativt lugnt utan att köra ner mig själv i källaren som jag annars lätt har vilja och inspiration till att göra.

 

Under helgen blev det som planerat ett testrace, 5 km klassiskt var det som stod på programmet och känslan var helt okey, tanken med den korta distansen var helt enkelt att kunna stå på max från start och ända in till mål för att på så vis kunna ligga på en hög och fin pulskurva hela tiden och verkligen bomba ur det som fanns och på så vis få ett riktigt bra kvalitetspass. Pulsen blev riktigt hög och jag är nöjd. Under kvällen körde jag sedan igenom ett styrkepass som kändes riktigt bra och det känns som att kroppen återhämtar sig snabbt vilket är den känslan jag är ute efter.

 

Söndagens träning bestod av ett lätt återhämtningpass och likadant igår måndag blev det ett lättare pass samt styrka, det lättare passet bestod av 45 minuter stakning på snön som kommit under natten, så blev det skidpremiär på hemmaplan vilket var riktigt kul och som ni ser ovan så snappade även media upp detta.

 

Idag tisdag är det dags att köra på lite hårdare igen och kommer så göra fram tills fredag då jag åker upp med klubben till skidtunneln för ett par dagars läger. Påtal om bruksvallarna så kommer jag inte bara göra tävlingspremiär för säsongen där, utan ochså ha det som bas under hela vintern, men mer om det i ett annat inlägg.

 

Till sist måste jag bara nämna de turer som försigår mellan kommunen och Storstenshöjden som jag har jobbat/jobbar för, det är vidrigt det som sker och jag hoppas verkligen det kommer en lösning på problemet inom kort, Politikern Staffan Werme skrev häromdan ett mkt läsvärt inlägg om hela soppan och som ger en bra syn på vad som just nu sker.

 

http://frisinnad.blogspot.se/2012/10/lagger-sundin-ner-storstenshojden.html?spref=fb

Inte så sexigt.

Puder och sol, förhoppningsvis är det en verklighet inom kort.

 

 Ja att vara skidåkare i dessa dagar är ju inte speciellt sexigt, om det någonsin kan vara sexigt? alltså träningsmässigt är det ju ingen fara, ja menar att träna funkar kanon och så länge man kan träna utan problem så är det ju lugnt. Men ja menar, fan hur kul är det nu egentligen om man tänker efter, snöabstinensen är total, ta Bengt Frithiofssons vinberoende i morgonsoffan på tv4 med gånger 10 så får man nog ungefär samma abstinens.

 

Tänk på minusgrader, snö och nypistade spår och jämför det med det traglet man håller på med dag in och dag ut just nu, slirandes med ett par utslitna rullskidor kring någon stackars överbliven vägskrutt här och där i mörkret samtidigt som man fryser arslet av sig och stavspetsarna slinter likt näbben på någon stackars ensam tragisk hackspett som försöker hacka sig in i en pansarvagn i den sibiriska midvintern för lite värme och skydd, ungefär så kul och sexigt är det ju faktiskt nu om man tänker efter, och fine, för mig känns det faktiskt inte som något problem, man har liksom vant sig nu efter en höst med stormvindar och nordtropiska hällregn likt niagarafallen, men när man väl tänker efter och jämför mot den vintern som är i antågande så kan man faktisk inte allt annat än längta litegrann,.

 

Men än så länge har ju inte kung bore dykt upp med sina gigantiska puderdumpar och kylgrader, så det är bara att hålla fokus och köra på, fortsätta sladda runt och köra intervaller på asfaltsblandad is som bambi på styltor, eller varför inte köra lite elghufs som någon smart norrman kommit på, och som faktiskt är bra och jobbig träning men gör att man ser ut som en redbullspeedad stockholmskärring som är ute på powerwalk.

 

Om vi då ska kolla träningsmässigt så går det fint, jag har dragit ner träningen mängdmässigt och börjat öka upp vad gäller kvalitéts och intervallpass och just nu känns formen stabil, nedan ser ni träningen jag avverkat hitills under veckan, en vecka som är inriktad på att hitta form och som ska landa på ca 15 timmar . . .

 

Mån: Vila

Tis: Intervaller rullskidor klassikt 3x7 min / La1 + styrka

Ons: Rullskidor skejt, 1,30. / Jogg + ms/as

Tor: Intervaller rullskidor skejt, 3x8 minuter / Intervaller (sprintpass) klassiskt, 3x4 minuter + imp. / Fotboll 1,10

Fre: MTB 1,10

 

Det positiva under veckan är att fartpassen känts riktigt lovande och förhoppningsvis är det en känsla som kommer hålla i sig även under morgondagens testrace. Så det är bara att fortsätta och hålla fokus och träna på bra. Enligt yr.no så ska köldgraderna hålla i sig och eventuellt kan det även komma lite mer snö än det lilla florsockret som kom under gårdagens intervallpass, så min förhoppning är att göra skidpremiär på hemmaplan på någon närbelägen fotbollsplan den kommande veckan.

 

 

Förra årets premiär skedde ju på gräsytan uppe i ånnaboda, 3,5 timme distans resulterade i 122 varv.



http://www.yr.no/sted/Sverige/Örebro/Ånnaboda/langtidsvarsel.html.

 

Ren och skär kärlek

Nu kommer dom, fjällrävar och pingvinerna, nu blir det kallt som ett isbjörnsarsle, kärlek!

 

Hej gubbar och tanter, killar och tjejer, fula och snygga, unga och gamla, nu börjar man äntligen vakna till liv igen. Under gårdagen (lördag) hade vi hemmaläger här i hyttan där vi utnyttjade Kilsbergens fina och kuperade terräng tillfullo och avverkade 2 fina pass, 2 pass som för mig var de sista för träningsveckan, dock var jag extremt sugen att delta på grannklubben KIFs "utmaningsdag" under söndagen, men ibland får man plocka upp huvudet som man oftast har under armen och sätta det på rätt plats och försöka tänkta klart, förhoppningsvis tänkte jag helt rätt och satte stopp för träningsveckan under lördagen med en rejält sliten kropp. Veckan ser ni nedan . . . 

 

MÅN: Löpning distans med stavar 3,05/ Jogg + Maxstyrka ( 7 övningar x 3) + AS 30x40/20 (1,10)
TIS: Rullskidor klassiskt distans 2,00/ Snabbhet/spänst/explosivitet ( a2, 1,45)
ONS: MTB 1,20 + Jogg+ AS 60x40/20 (1,30)
TOR: Elghufsintervaller 20x70/20 (1,30) + Rullskidor distans klassiskt 2,00
FRE: Löpning distans 1,45/ Jogg + Maxstyrka ( 7 övningar x 3) + AS 30x40/20 (1,10)
Lör: Crosspass, rullskidor+löpning 2,5 timme / Elghufsintervaller, 4 stycken av olika längd a3 tid 0,25 (1,30)

 

 

Denna vecka som för mig på något vis sätter punkt för sommar och höstträningen, då det var en av de sista, iaf i mina ögon, tuffa träningsveckorna. Veckan som flutit på fint och som gett mig ett bra kvitto på att jag ligger till bra och stabilt träningsmässigt, hur det sedan ligger till tävlingsmässigt är ju en helt annan sak, visst jag skulle ju kunna sitta här och snacka om hur livsfarlig jag kommer bli i vinter och hur bra jag kommer åka, men efter att ha dominerat nedre delen av resultatlistan de senaste säsongerna så kanske det är bäst att hålla käft, men jag ligger i bra fas träningsmässigt och som vanligt tror jag på mig själv, vem ska annars göra det? och de kommande veckorna som är kvar till säsongen kommer iaf för min del handla om att försöka förbereda mig så gott som det går för premiären i Bruksvallarna.

 

Jag kommer nu börja släppa upp träningen så smått och försöka få fläsket att infinna sig i någon slags form, detta genom lite mindre träning men med mer korta och hårda pass i form av intervaller och testrace, något som iaf kommer genomsyra de 2 kommande träningsveckorna.

 

Mentalt är det skönt att ha klarat av denna vecka då gud har pissat på en hela veckan iform av hällregn varenda pass och moder jord har belönat en med stenhård asfalt och slajmiga löv över halva vägbanan. Och nu när Kung Bore ser ut att anlända med snorkyla och en dump av det vita pudret så stiger ju motivationen.

 

Det som händer just nu är att jag vilat under söndagen och kommer göra likadant under måndagen för att sedan dra igång maskineriet under tisdagen. Förhoppningsvis är jag kroppsligt på tårna och redo för hårdkörning då, nu äre bara å gasa.

 



 

 

Ha de gött folket så hörs vi.Tack för mig. / Mvh närkes svar på Ranelid och Sixten Jerneberg i en och samma person.

The botten is nådd

Var ett tag sedan man såg solen, tror jag tränat varje pass i regn denna vecka. Förra veckan var det dock fint som synes.

"För the botten is nådd, Hur långt kan man gå? Hur lågt kan man sjunka? Hur kasst kan man må?" Näe okey särskilt kasst mår jag egentligen inte, däremot så har sjunkit en del och är snart nere på källargolvet och kravlar, jag är sliten helt enkelt, en skön känsla.

Träningen denna vecka har flytit på finfint hitills, jag har blandat friskt och kört intervallpass, långpass, brutala styrkepass och även en del kortare pass, formen har blandat och gett och den slitna känslan har varit den känslan som dominerat mest, som det ska vara enligt plan, dock hade jag en pigg känsla igår som var mer än välkommen efter ett par slitsamma dagar med långa och tuffa pass i pissvädret som hösten bjuder på för tillfället.

Jag brukar inte bry mig särskilt mkt om vad det är för väder när jag tränar, jag menar det går ju lika bra ändå, men nu har det regnat ett par dagar nonstop och även om det inte är något negativt för motivationen så är det inte särskilt positivt heller. Så hur har då veckan sett ut hitills då, jo som nedan . . .

MÅN: Löpning distans med stavar 3,05/ Jogg + Maxstyrka ( 7 övningar x 3) + AS 30x40/20 (1,10)
TIS: Rullskidor klassiskt distans 2,00/ Snabbhet/spänst/explosivitet ( a2, 1,45)
ONS: MTB 1,20 + Jogg+ AS 60x40/20 (1,30)
TOR: Elghufsintervaller 20x70/20 (1,30) + Rullskidor distans klassiskt 2,00
FRE: Löpning distans 1,45/ Jogg + Maxstyrka ( 7 övningar x 3) + AS 30x40/20 (1,10)

Stabil och bra träning känns det som och detta kommer vara en av de sista hårda veckorna innan säsong, så förhoppningsvis är jag redigt sliten på Söndag när jag tar vilodag. Imorrn kommer klubben köra ett hemmaläger här hemma i Ånnaboda och på programmet står crosspass samt intervaller, ska bli kul att köra 2 bra pass med hela gänget igen och sparra friskt med alla stjärnskott som är påväg uppåt från juniorsidan.

Det eviga tjatet varje höst, men nu är det dags igen, bruks närmar sig.

You can be the king kong banging on your chest

Börjar lessna på rullskidåkningen nu, men snart är det dags att plocka fram guldlaggen igen för de första snöpassen =)

  

Hösten börjar övergå mer och mer mot vinter, temperaturerna sjunker och redan en handfull gånger så har tempen varit nere på minus, det går mot bättre tider helt enkelt. Det enda negativa med det hela är väl att asfalten blir rätt så hård och tråkig att åka rullskidor på och man får trycka på rejält för att inte spetsarna ska släppa, det blir lite som att utöva robert gustafssons gamla sport walling ungefär.

 



 

Annars rullar det väl på rätt bra, förra träningsveckan som kunde summeras igår kväll var en relativt bra historia där jag tränade på med mkt fokus på styrka och distans men där jag även fick in 2 intervallpass, ett löpintervallpass i tisdags som kändes kanon och ett igår som kändes uruselt, tråkigt med den usla känslan men samtidigt var det längesen som det kändes piss så det var nog bra att komma ner på jorden igen efter ett par veckor med god känsla, dessutom visar det bara att jag förhoppningsvis ligger bra till vad gäller träningsplanen och är en god bit påväg ner mot källarvåningen som är målet med dessa 2 veckor.

 

Under dagens första pass så var dock känslan rejält mkt bättre och jag fick nog en nyttig genomkörare igår med lite fart som annars har och är bortprioriterad under denna periods 2 första veckor. Passet imorse som bestod av 3 timmars löpning med stavar / elghufs uppe i ett Kilsbergen beläget i dimma och regn. Om ett par timmar väntar ytterligare ett pass i form av jogg + ett max/allmänstyrkepass, så det flyter på och så mkt mer finns väl inte att berätta egentligen. I helgen väntar dock ett läger på hemmaplan för alla GIFåkare vilket ska bli kul.

 

Sveriges skönaste skidtävling

 

Nu är det klart att det blir ytterligare en upplaga av STH Skicross Competition under säsongen 2012/2013, riktigt kul.

"Det är lätt att göra som alla andra gör"



 

"Men det är inte säkert att man når den bästa framgången på det,utan man kanske måste söka andra vägar och kanske göra det som passar en själv, och på det sättet måste du vara lite individualist, så du inte bara tittar på alla andra utan går din egen väg litegrann" Intressanta ord från en av Sveriges bäste skidåkare genom tiderna.

 

 

Ytterligare ett par dagar har flutit förbi, och förutom en del träning så har jag b.la under gårdagen hunnit fylla år och även fått lite mer klarhet i vad som kommer hända den närmaste framtiden.

 

Hösten har verkligen tagit sitt grepp om Sverige nu och det är en störtskön årstid att träna i tycker jag personligen, vädret blandar och ger, ena dagen är det monsunregn och kallt som ett isbjörnsarsle och nästa dag är det sol och tropisk värme istället. Men det är kul med variation. Säsongen närmar sig med stormsteg och det är dags för min 4e säsong som senior, seniortiden som hitills inte utmynnat i några större resultat för egen del men som hitills har varit väldigt lärorik och inspirerande, jag har gått lite min egen väg och efter eget huvud vad gäller träningen och träningsmässigt så har jag 4 klockrena år bakom mig vilket känns skönt att ha med sig framöver och kommande säsonger.

 

Kontinuitet i träningen tror jag är viktigt för att nå sina mål och lyckas, och det har jag verkligen haft turen att ha de senaste åren, jag har verkligen fått bygga en bra grund under lång tid att stå på framöver. Jag ser och planerar långsiktigt vad gäller min skidåkning och som det känns nu kommer jag satsa många år till, men man vet aldrig vad som händer. Efter ett par år med hård träning och där jag testat gränserna lite för hur mkt jag egentligen tål, så ska jag de kommande åren verkligen försöka fokusera min träning och min kunskap för att försöka få ut maximala prestationer i tävlingsspåret istället för i träningsspåret, träningen kommer komma i andra hand och tävlandet i första och det ska bli intressant och se om man kan nå ytterligare och bättre resultatmässiga nivåer eller om det är peaken man nått redan. Det är det som är charmen med skidor, man vet aldrig vad som händer. Om jag sen hamnar i botten eller toppen av resultatlistan, ska jag väl inte säga är skitsamma, men kul blir det hur som helst.

 

I Måndags började återigen en ny 4veckors träningsperiod, en period som är viktig i många avseenden då det är väldigt nära säsong och det samtidigt gäller att knyta ihop säcken av all den träning man lagt ner. För egen del betyder det relativt hård träning men lite mindre och lättare än föregående säsonger då jag bränt ut mig litegrann med flit i tron på att det ska betala tillbaka sig senare i vinter, men istället betytt att jag allt som oftast förstört stora delar av säsongen redan där, då jag hamnat i en mental och tävlingsmässigt negativ spiral som jag sedan inte kunnat ta mig ur. Denna gången ska jag försöka gå lite mer på känsla . . .

 

De 2 första veckorna i denna period kommer i mångt och mkt bestå av mängdmässigt mkt träning, jag kör ner mig i källaren lite lätt och kommer ha 2 veckor med ca 20 timmars träning, för att sedan 2 veckor med lite timmar och inriktning på fart, väl efter dessa veckor så har snön säkerligen fallit och säsongen står runt hörnet och till den perioden har jag planen klar men kommer även gå mkt på känsla.

 

Ikväll väntar löpintervaller, beastmode is on.

 

 



Inne i ett riktigt bra flow

 

 

Befinner mig i ett bra flow för tillfället, träningspassen känns bra, motivationen finns där i överflöd, det går lätt att pressa sig och återhämtningen är god, ja för tillfället så rullar det på fint och formen är relativt stabil, det är skönt att vara en skidåkare helt enkelt.

 

De senaste 4a intervallpassen har genomförts på ett bra sätt, de har känts stabila, rappa och effektiva, tekniken har suttit där och då höjs ju även såklart farten, vilket i sig såklart skapar mer och mer självförtroende vilket i sig genererar mer motivation och inspiration till att genomföra den träning som är planerad. Visst nu ska vi inte flyga iväg allt för långt upp bland måsarna här med tanke på de senaste årens prestationer, men det är kul att återigen känna vintern närma sig och med en stabil känsla i åkningen, samtidigt måste man våga erkänna för sig själv när det känns bra och det är en skön känsla att kunna säga det, att det känns bra, det generar som sagt i mer självförtroende och det är väl något vi fega chicken svenskar oftast har lite svårt att visa upp.

 

Har tränat på fint och med mkt variation de senaste veckorna och så sent som igår kväll så genomförde jag ett träningspass som man kanske inte kör så ofta men som är förbannat roligt och säkerligen ger bra träning, jag snackar om 200 meter sprint på klassiska rullskidor. Var inne med KIFåkarna i stan och avverkade 5 st heat a la 200 meter, riktigt kul, riktigt snabbt och en rätt bra känsla överlag, stakningen sätter sig mer och mer och jag börjar få in ett helt annat lugn och större träff i stavtagen. Skoj satan helt enkelt!

 

Annars så tränar jag som sagt på i lugn och ro, jag känner en harmoni i allt jag gör för tillfället och det är fint att vintern närmar sig. Just nu är jag inne på den sista och 4e veckan för denna träningsperiod, en period som har varit inriktad på intervall med lite kortare pass och mindre mängd överlag.

 

Tanken är nu att köra ner mig i källaren lite halvt nästa period, dock inte för långt eller såpass mkt att jag bränner ut mig och blir totalt nersliten och hamnar i en negativ spiral som jag inte hinner få ändring på innan säsongen är igång och vips så är halva säsongen förstörd. Det ska tränas hårt helt enkelt, men med med kontroll och måtta. Jag kommer öka på lite vad gäller mängd och träning överlag för att sedan när perioden är över släppa på träningen och fokusera på skidvana och form, för snart så är det dags och man står där på startlinjen i Bruksvallarna.

 

För övrigt händer det lite saker på det privata planet och just Bruksvallarna kommer jag säkerligen återkomma till . . . .

den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp

Det har blivit rätt dåligt med uppdatez här på sidan på sistone, men ingen fara, jag lever i allra högsta grad.

Träningen går riktigt bra för tillfället och den här veckan känns det som att stakningen som jag slipat med och slitit med hela sommaren har lossnat rejält, ett par småändringar här och där och plötsligt en mkt bättre helhet.

Den här träningsveckan avslutas idag söndag med ett intervallpass på de klassiska rullskidorna och veckan som helhet kommer landa på 18 timmar.

Dags för en update

Ett kärt återseende efter låååångt uppehåll.

 



Det har inte blivit särskilt mkt skrivande här den gångna veckan, förutom ett halvbra försök till "Lika som bär".

Anledningen har varit att jag återigen legat lågt med träningen och varit lite småsjuk, när jag kom hem under förra söndagen från Idre och ett kanonläger där så vaknade jag så upp under måndagen med en lättare förkylning, en förkylning jag fick dras med under 3 dagar. Jag verkar dock inte ha varit ensam om denna "ryssförkylning" utan det verkar vara som att alla de som var med på lägret har fått eller har haft en släng av denna sjuka.

 Men jag klarade mig dock rätt hyfsat som sagt och under torsdagen var jag åter i träning, så 3-4 dagar på soffan fick det bli och med facit i hand så var det en rätt så bra tajmad förkylning då jag var rätt nerkörd efter idre och fick några dagars vila. Inget ont som inte för något gott med sig . .  .

Även jycken verkade glad över att ha mig tillbaka i träning då han följer med på rätt många pass.

 



Under Torsdagen smög jag som sagt igång med lite lättare träning och kände väl rätt direkt att förkylningen inte tagit särskilt hårt på kroppen utan snarare tvärtom, nertränad + lite vila = med bra form. Så under fredagen fick det bli ett lättare dubbelpass iform av mtb och maxstyrka/allmänstyrka, maxstyrkan som jag kommer åter föra in i i träningen igen under en kortare period nu under hösten för att stärka upp överkroppen lite ytterligare.

Lördagen spenderades med klubben i Torsby och friskt varvandes i skidtunneln, där fick jag till 2 kortare och lättare 1,5 timmes skidpass, båda i den fria stilen och jag måste säga att det kändes riktigt bra även om jag inte tryckte på i någon hårdare fart.

Gårdagen avverkades här hemma i den friska höstluften och där jag körde ett dubbelpass, först 2 timmar motbakkestakning + lite impulser på slutet och sedan jogg + allmänstyrka och maxstyrka.
Så nu är jag igång bra med träningen igen och kommer nu efter ett par dagar med lite lugnare träning vrida upp intensiteten och avverka ett par intervallpass. Nästa period så kommer jag återigen träna ner mig lite igen för att sedan när det närmar sig säsong släppa upp och införa mer korta pass.

Idag har jag börjat med ett lite längre löppass.

 



Det känns som att utmaningen för mig nu under hösten ligger i att träna bra och hårt, men ändå inte gå över gränsen och träna ner mig allt för mkt, då blir det lätt att man hamnar i en negativ spiral och man blir mer och mer sliten och wips så har man återigen sabbat den första delen av säsongen, så nu de kommande månaderna så är det fokus och nogrannhet som gäller.

Lika som bär

Har en lång bit att vandra

En del av lägrets starka gäng.

 

Nu är man tillbaka på hemmaplan, lite mer sliten och lite mer tränad innan man åkte iväg, det har varit ett riktigt bra läger i Idre med kvalitativ träning och gött umgänge, 6 pass har avverkats och 3 av dom har varit finfina intervallpass.

 

Det var skönt att få lite miljöombyte och åka upp till den fina terrängen kring Idre fjäll och när man dessutom får chansen till bra sparring och rejäl träning så är det kanon. Att få chansen att träna och sparra med mkt bättre åkare än mig själv såsom Henrik Ahlm, Patrik Karlsson och Linus Larsson ger både hårdhet och inspiration, hårdhet i och med att man får slita som ett djur, inspiration i och med att det är kul att se hur snabbt dessa pojkar åker, att man själv har en väg upp till deras kapacitet att vandra är inget att hymla om, men jag är en bit påväg och förhoppningsvis kommer den vägen bli kortare och kortare de kommande åren.

 

Lägret har varit en bra väckarklocka i denna höstträning, jag åkte upp dit relativt småsliten och har väl inte alls haft någon toppform att tala om, men det är bara bra det, då vet jag att jag ligger i fas, det är inte nu formen skall finnas där. Dock så har jag fått en del svar vad gäller träningen som det nu gäller att utvärdera och se vad som ska göras.

 



 

 

Men överlag så tycker jag att jag ligger i fas och de sakerna jag jobbat på i sommar har fungerat fint, däremot så kommer jag göra lite planerade småjusteringar nu under en kortare period i höst för att försöka göra helheten i träningen ännu bättre.

 

Idag måndag så har jag en vilodag, en välbehövd sådan då kroppen känns sliten, det har varit en hård och lång vecka med b.la 5 hårda och långa intervallpass, nyttigt som fan, men det sliter. Nedan ser ni veckan som varit i sin helhet.

 

Mån: Skejt intervaller 6x6 min. Återhämtningspass löpning 45 minuter + styrka 60x40/20

Tis: Skejt distans 1,45 + Löpning a2 + fotbollsträning 1,30

Ons: Stakning+smirredrag intervall 5x3min+5x3min. MTB 1,10

Tor: Styrka 60x40/20 + Löpning 0,45 med packe och linus

Fre: Klassiskt distans 2,20. Stavgångsintervaller 3x7 min.

Lör: Klassiskt ebk-intervaller a3 tid 0,46. Löpning distans 2,00

Sön: Skejt tröskelintervaller upp mot nipfjället 1x15min+1x25min.

 

En bra och hård vecka där många bra intervallpass har bombats och även en del mängd, allt som allt landade veckan på ca 21 timmars träning.

 

Nu blir det som sagt vila idag och sedan fortsätter jag 2 veckor till med rejält med intervaller följt av en vecka med lite lugnare träning innan jag går in i en ny träningsperiod. Framåt helgen bär det av till Torsby för lite skidåkning i tunneln vilket ska bli kul.

Lägerdags

Imorrn går färden till Idre fjäll för ett par dagars fin sparring med kif-gänget.

 

Aa men hej. Onsdag idag, en rätt så fin sådan med skön och kylig höstemperatur och lite solsken då och då, 3 dagar har passerat sen sist och det har varit 3 bra sådana. Träningen har rullat på och det känns som man har hittat flytet igen, har börjat köra på rätt hårt och nu i början har det varit lite småsegt men förhoppningsvis kommer det släppa mer och mer ju mer hårda pass jag får köra. Jag tror och det känns som så iaf.

 

Veckan har som sagt börjat relativt tufft, i måndags morse körde jag ett bra fartpass på skejtrullskidorna i tuff terräng upp mot Ånnaboda, 6x6 minuter med 2 minuters vila, ett pass där de första intervallerna kändes rätt kassa men där jag avslutade passet starkt och bra. Senare under dagen blev det ett kortare löppass på 45 minuter för att skölja ur kroppen sen förmiddagen och sen in i styrkerummet för att köra ett hårt pass, 60x40/20, så på kvällen kändes det att man var tillbaka i träning iaf, skönt.

 

Igår skejtade jag först ett 1,45 långt distanspass med lite impulser och sedan på kvällen ett a2pass löpning + fotbollsträning.

 

Nu på morgonen har jag återigen dunkat lite intervaller, denna gången överkroppsintervaller, 5 x 3 minuter stakning i brant backe, dels för styrka och puls men även för att fortsätta slipa på att hitta träffen i stakningen, efter det 5x3 minuters smirredrag i motbacke, något som tog rätt rejält på triceps vilket var tanken. Ett bra pass. Nu i eftermiddag blir det återigen ett lite lättare pass och likadant imorgon förmiddag med ett styrkepass innan jag sätter mig i Packe "lilla jävla leif" Karlssons Opel och glider up till Idre fjäll för ett fint läger ett par dagar. Ska bli skönt att åka iväg och få sparra hårt i en inspirerande miljö.

 

Fredag f.m.: Rullskidor långt distanspass/teknik
Fredag e.m.: Långa skidgångsintervaller
Lördag f.m.: Rullskidor långa intervaller/teknik
Lördag e.m.: Löpning långtur på fjället
Söndag f.m.: Löpning mossintervaller (alt. backe beroende på temperatur)

Lägerplanen ser ni här ovan och förhoppningen är att jag ska få ett par riktigt bra genomkörare där jag får pressa mig själv riktigt hårt och länge för att hänga med grabbarna. Förhoppningsvis kommer den här veckan med den planen + de pass jag redan kört bli en rejäl väckarklocka och väcka kroppen. Vintern närmar sig och hösten är redan här, så nu gäller det att vakna till och fokusera.

 

 



I väntans tider

Lite bilder från gårdagens mtbtur. (Kolla i HD)

 

Ja nu känns det lite som att man går i väntans tider litegrann, visserligen har jag börjat träna ordentligt igen men jag har ändå legat på någon halvljummen fisnivå i början för att inte få några bakslag. Det har flytit på smidigt och relativt lätt att komma tillbaka in i träningen och känslan har blivit bättre och bättre för varje pass.

 

Sen i onsdags så har det rullat på fint, och jag har kört dubbelpass varje dag, inga stenhårda grejer men ändå tränat på fint och det har känts skönt att komma in i träningsrutinerna igen. Jag försöker blanda friskt mellan olika träningsformer och intensiteter för att komma tillbaka i form och bli så genomtränad som möjligt, men ju mer vi närmar oss hösten och vintern så kommer fokus gå över mer och mer mot skidor och hårda pass.

 

 Igår spelade jag säkerligen en av säsongens sista fotbollsmatcher för egen del, det har varit riktigt kul och ett bra komplement i träningen, visst vissa tycker kanske att springa runt och sparka på en boll är väl ingen träning, men för egen del så känns det som att jag fått in bra löpträning samt lite explosivitet i det hela, och jag tror det kan betala av sig.

 

Idag kommer jag ta det lite piano och ta en vila, jag är tillbaka där jag vill vara , i träning, men det är trots allt första veckan efter sjukdom och då jag redan har samlat ihop bra pass och ca 16 timmars träning så vill jag inte göra något onödigt, jag safear lite och tar en vila idag.

 

Veckan som kommer härnäst kommer bli av det hårdare slaget, dels för att jag går in i en ny träningsperiod med fokus på hårda intervallpass, men dels ochså för att jag under fredagen kommer åka iväg på läger upp till IDRE med det härliga KIFgänget, ser ut att på förhand bli ett kort, men hårt och effektivt läger där jag nog kommer få bekänna färg, förhoppningsvis blir det en rejäl genomkörare för egen del, för nu gäller det att hoppa upp ett par hack i kvalité.

 

Men som sagt, ett par dagar tills dess, väntans tider . . .