Time is running by

Ja sommaren rullar på, för nu kan man väl verkligen kalla det sommar när klockan passerat 22 snåret och det fortfarande är 21 grader varmt och ett svagt men ändå tydligt solsken som sakta sjunker sig ner i horisonten. Som sagt sommar, en sommar som kommer fyllas med träning och massa annat härligt , men en sommar som kanske befinner sig i en annan utgångspunkt än vad jag kanske hade tänkt mig men som kanske ändå är det rätta. Sätt er tillrätta nu, för nu kommer some poetic shit . . . ..

Efter 4 år på skidgym i ljusdal, ett fint år på skidhögskolan i Mora och sedan ett halvår i Falun så hamnade jag här, här hemma i Garphyttan, back to the roots helt enkelt. Efter många år studsandes som en gummiboll mellan hemmet och de andra studeringsorterna så har nu studsbollen slutat studsa, numera har jag bara ett ställe och en ort som jag kan kalla hem, och det är här vid de blå bergens fot, någon mil från Pennybridge som jag har mitt hem. Och det jag menar med annorlunda utgångspunkt är helt enkelt att jag inte ska sticka iväg någonstans i höst, ingen skola, inget skidgym eller dylikt, utan jag är hemma och det är härifrån jag kommer arbeta, det är Örebro och Kilsbergen som kommer vara basen, både för mitt idrottande men även det övriga livet den närmaste tiden, som det ser ut nu iaf. För framtiden kan man aldrig styra över.

Ovant och kanske oväntat både för er och för mig, men tryggt och lugnt på något sätt, efter många är jag back to the roots, som en nystart, kanske inte planerad men kanske nyttig och värdefull på sätt och vis, det ger en tid att tänka. Efter en hel del år med studerande kombinerat med stora idrottsliga drömmar så har man kanske nu fått sig ett nyttigt break, man har fått komma tillbaka till samma plats som man lämnade för 6 år sedan då man började skidgym, fått springa på samma stigar igen, kört intervaller i de gamla backarna och fått funderat en del. Man är inte den där unga talangen längre, utan numera är man en 21 år gammal vanlig svenne, en ambitiöst idrottande kille, men med samma drömmar som då fast kanske med en gnutta mer erfarenhet och syn på de där drömmarna mot vad man hade då. Men trots att åren gått så brinner samma låga som då, fast kanske ännu starkare nu, att återigen få visa vad man kan i skidspåret. Samtidigt kanske man har insett att det finns annat än skidåkning här i livet, men att livet utan skidåkningen och den livsstilen som det innebär att vara skidåkare skulle vara grymt mkt tråkigare.

Anledningen varför jag skriver lite tråkigt och fjollpoetiskt om detta, framtiden och mina tankar alltså som ni läst ovan, är helt enkelt för att en hel del personer i både min närhet, läsare ( fan nu låter jag som blondinbella) och i övrigt blev överraskade i vintras när jag flyttade hem och numera ofta fråga och undrar vad jag ska göra framöver. Skidåkning? plugg? jobb?

 Och vet ni , på den frågan har jag inget klockrent svar på för tillfället, men många planer finns det. Det enda jag vet är att jag har flyttat hem, gjort en nystart, tagit 1 steg tillbaka för att ta 2 steg framåt, skaffat mig ett jobb som en normal svenne och som är helt okej och  gör det möjligt för mig att satsa på skidåkningen, en skidåkning som jag kommer hålla på med många år till pågrund av att jag tycker det är grönjävligt kul, både i tävlingsspår och på annat vis.

Jag gör det jag tycker är roligt här i livet, man har ju bara ett, och där är skidåkningen en stor del i det roliga. Utan att lägga in något större känslomässigt tjafs i det hela så har jag märkt eller noterat att det sticker i en hel del ögon, att man trots några större resultat eller landslagsdräkt håller på och lägger ner så mkt tid på skidåkningen, att man tränar, man bloggar, man skriver krönikor, man säger vad man tycker, och allt detta utan att be om ursäkt, att man tror att man är någon eller något. Att en del stör sig på lilla mig pågrund av min skidåkning. Lite komiskt faktisk, men så är det, kämpa på! . Jag tror inte att jag är någon, jag har bara roligt, protect your dream.

 Men för att gå tillbaka till ämnet så ser det nu ut som så att det ursköna Närke kommer vara mitt basecamp framöver, idrottsligt som socialt, här trivs jag, här kan jag utvecklas både som skidåkare och som person. Så då vet ni nyfikna läsare, oa oare jag är för tillfället för fan en Örebroare.
Idag ska jag jobba och träna, oväntat va? Ciao!

/JH