Att kunna glädjas med andra.

God kväll, ännu en fin dag går nu mot sitt slut.

Tänkte passa på att sammanfatta och delge er lite tankar som ploppat upp här och där, om min säsong , skidliv å lite annat smått och gott som kanske kan vara intressant att läsa.

Skidsäsongen 2010/2011 ,vad ska man säga om den, ja just nu kanske jag inte kan säga så mkt då säsongen inte är slut än, men som ändå närmar sig sitt slut. Men vi tar det från början . . .

Med en bra föregående säsong så var det med gläjde och motivation jag åter startade upp träningen igen under våren, planen var satt, träningsmängd, kvalite, tankar bakom passen, ja allt fanns där. Det rullade på fint och jag tränade hårdare än någonsin och under sommaren så steg motivationen och glädjen vad gäller skidåkningen, och det var även någonstans här jag skaffade denna sida, en sida som skulle ge er läsare en inblick i min skidåkning och mitt tänk bakom det hela. Jag skaffade även lite personliga sponsorer och kände att jag verkligen ville intensifiera min skidsatsning vilket jag vill fortfarande. Jag lämnade Mora och efter en sommar hemma så blev Falun min nya studeringsort.

Hösten flöt på fint och likaså träningen, ni läsare blev fler och fler och jag fick även chansen att skriva lite krönikor för skidsport vilket kändes utvecklande och kul även fast jag vet att livet som offentlig person kan ha sina motgångar. Jag drog iväg på en hel del läger och fick fina och många träningpass att ta med mig in i säsongen, på det privata planet blev det dock jobbigare och min studeringslust dog totalt, även Falun som stad kändes lite offside. Säsongen började och den började riktigt dåligt, jag blev sjuk lagom till premiären och fick börja om från scratch. Väl i tävlingsspåret så kände jag inte igen mig själv, jag radade upp dåliga resultat och mådde inte särskilt bra . . .

Under Jullovet så tog jag då det tuffa beslutet att bryta upp från det jag höll på med och valde att flytta hem, det var ett riktigt tufft beslut men kändes klockrent och känns likadant fortfarande. Det kändes som att en järnbalk lyfte från mina axlar och jag fick en positiv kick både på det privata men ochså sportsliga planet, jag fick med mig några halvhyfsade resultat i tävlingsspåret och kände äntligen igen mig själv. Jobb och annat ordnade sig även det snabbt vilket givetvis var kanon . . . .

Sen flytten hem har det gått några månader och nu rullar det mesta på fint, jag har fortfarande inte fått med mig de resultat jag ville ha under den här säsongen men träningen och det övriga livet rullar på riktigt fint för tillfället så jag kan inte vara annat än glad. Jag hade som målsättning med den här säsongen att prestera mitt livs åkning, att ha en lång och stabil form och kunna vara nöjd efter varje tävling, något som jag nu när jag blickar tillbaka inte alls har lyckats med, Men samtidigt vet jag att det är såhär inom idrotten, det går upp och ner och allt måste verkligen klaffa till 100 procent för att man ska lyckas, även det utanför idrotten och som ni förstår så har det inte gjort det.

Min glädje och motivation för att verkligen lyckas inom skidåkningen är dock fortfarande på topp och jag vet att allt arbete jag lägger ner en gång kommer ge tillbaka, samtidigt gäller det att ha självdistans, jag vet att jag inte är någon större talang och inte har några större resultat att visa upp. Men det är inte för att ha någonting att visa upp jag håller på utan för att det är så inihelvete roligt och intressant att pressa min kropp till max, givetvis vill jag se resultat men det ser jag som en ren bonus den dagen de kommer

Och det är någonstans i det där många av er läsare fått fel uppfattning, det verkar som att många tror att och har trott att jag ska ligga topp 20 i Sverige. Många av er har säkert fått den bilden eftersom jag har synts lite här och var och är inte den som döljer vad jag tycker och inte heller döljer min ambition eller mål med mitt tränande, jag säger vad jag tycker helt enkelt och är inte den som viker ner mig och det tänker jag fortsätta med. Jag har en chans att delge er läsare tankar och funderingar, den har jag tagit och skriver dom utan något som helst filter. Kan låta kaxigt men det är sån jag är och det får ni leva med. Topp 20 är ett delmål, men vägen dit är otroligt lång och jag har många års slit framför mig för att ens försöka ta mig dit, så lägg era förväntningar därefter . Jag VILL ligga där nu, men jag GÖR det inte i nuläget.

Som sagt idrotten går upp och ner och det blåser hårt på toppen, när någon lyckas så misslyckas någon annan. Så därför har jag valt att istället för att gräva ner mig över mina dåliga resultat, valt att glädjas över andras. För ni är många som gör fina lopp där ute, som inspirerar, som motiverar och som gör att revanschslusten växer under tunga stunder som den här säsongen varit, särskilt under Vasaloppet var det imponerande läsning. Ni vet vilka ni är, Giffers, Kiffers, osv. Tack för att ni finns där, i både vått och torrt, som kompisar och träningskamrater, ni är guld värda!

Vill även passa på att tacka er läsare för det enorma intresset som det faktiskt blivit om lilla mig som skidåkare, mkt mkt större än vad jag någonsin skulle kunna tro. Tack för era värmande kommentarer och sköna comments även fast jag kanske inte har infriat era "förväntningar", men som sagt det är inte därför jag håller på utan för att det är bland det bästa jag vet att pumpa ut mig själv fullständigt. Ni får gärna ha förväntningar eller liknande, men dessa bryr jag mig inte om, så att hålla på med massa anonyma nedsättande kommentarer och annat skit är ju bara patetiskt. Läs istället för att det är intressant och häng med på min egen resa inom skidåkningens sköna värld, ställ frågor och ge kritik, både positiv som negativ och ha åsikter men skippa skitsnacket för det berör mig inte det minsta.

Jag brinner för skidåkningen och hoppas att mitt ambitiösa och målmedvetna arbete, fysiskt som psykisk kommer resultera. Om inte annat så kommer jag ha haft jävligt kul på vägen!

Många träningstimmar, tävlingar och inlägg kommer dyka upp framöver, så häng på! Tack för mig och ha en fin kväll.

/JH