Vissa människor kallar idrott för en ren och skär hobby, medans andra tar det på lite större allvar och kallar det en livsstil eller ägnar hela sitt liv för att lyckas inom sin idrott, hur som helst så spelar det nog ingen roll på vilket av de planen du är på utan idrott berör i vilket fall.
Men att se någon lyckas efter allt slit under alla dessa år och nå upp till sitt mål är jävligt inspirerande och motiverande att se, det är ju därför man håller på, iaf jag. För att en dag nå det där målet, att lyckas och kunna känna, fan jag gjorde det . . . .
Ta till exempel Northug under gårdagen, allt slit och alla timmar han lagt ner för att nå dit han nådde igår, att äntligen kunna knyta ihop säcken, att spurta in på ett kokande Holmenkollen inför 40 000 fanatiska människor däribland kungafamiljen i sitt eget hemland och ta det där efterlängtade guldet man slitit för i så många år. Vilken känsla, vilken kick, det är inte bara mäktigt utan oxå respektingivande att se en person lyckas genomföra det man tränat för i så många år på ett sånt sätt, som sagt, hatten av.
Själv så är jag bara på startsträckan , en startsträcka som är lång men som ska ta mig till mitt mål, men att få uppleva det Northug gjorde igår, kanske även på en mkt mindre scen vet jag kommer vara allt slit värt x 10. Kolla bara länken nedan, smärta och glädje i en skön mix . . .
http://www.nrk.no/sport/meisterskap/ski-vm-2011/nyheter/1.7526423
Idag kör jag allmänstyrka och intervaller, ser på damernas 10 km klassiskt och drömmer mig bort till den dagen jag lyckas, samtidigt så gäller det inte bara att sitta och drömma sig bort till den där dagen, utan oxå lägga ner slitet, det finns inga genvägar till framgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar