Efter att i 2 dygn fullkomligt legat däckad i soffa och säng så gav jag mig idag upp och ut på mitt första träningspass, och vilket pass det blev. 500 meter promenad avverkade jag på ca 3 minuter och det kändes lätt och det kanske inte är så konstigt då jag tappat 4 kg sen febern satte igång, passet kändes stabilt och inga större svackor dök upp under tiden. Jag är inte alls bitter . . .;-)
Skämt och sido så var det rätt så skönt att röra sig litegrann bara för att känna att man lever och att musklerna finns kvar och sitter där de ska. Dessutom har de senaste dagarna varit bland de finaste den här vintern så det har känts lite surt att inte kunna utnyttja dem, men men jag blir sakta men säkert bättre och är snart ute och rockar loss i skidspåren och här på bloggen och kanske även med en ny krönika . .
Vill passa på att önska er läsare en riktigt go alla hjärtans dag. Själv så firar jag den i sällskap med alpina vm och soffhäng, kanske inte var så jag hade tänkt fira den, men med feber i kroppen så finns inte så många alternativ. Man får vara glad för det lilla, det finns dem som har det värre. Imorrn hoppas jag att jag vaknar helt frisk och kan dra ut på en längre tur i skogen, på torsdag drar jag till Sveg, det blir säkert nice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar