Har svårt att se att Sixten Jernberg skulle stått i värmen inne i skogsstugan och dragit som en dextrosolpumpad ekorre i Skiergen såfort vädret var lite halvtaskigt .
Var ute och tränade igår, 2 timmar naturlig intervall-löpning med stavar. Tempen stod på 3+ och toppades med spöregn. Lerigt och blött. För mig har det aldrig varit något problem att ta mig ut och träna i dessa väder, varför vet jag inte, men jag antar att jag gillar utmaningen och känslan när det är lite allmänt jävligt. Det triggar igång mig på något vis, ut och kör bara.
Dock slog en tanke mig på hemvägen, har vi blivit lite bekväma av oss?
Man hör oftare och läser oftare saker som "vädret var dåligt, stannade inne och körde löpband istället" "storm på eftermiddagen, körde skiergintervaller". Inget i fel i sig kanske, världen utvecklas och nya träningsredskap tas fram, klart som fan dom ska utnyttjas. Och visst det kanske ger en minst lika bra träningseffekt, MEN visst fan känns det som att folk blir mer och mer bekväma? Såfort det är lite halvtaskigt väder så stannar man gärna inomhus och tränar, varför då???? är min stora fråga.
Visst är vädret dåligt så kanske det inte är lika lätt att få till bra kvalité på träningen, men jag är övertygad om att det absolut går bara man bestämmer sig för det. Jag har svårt att se att Jernberg och grabbarna skulle stått inomhus och fjollat såfort det var dåligt väder, där tror jag inte det var någon tvekan vad som gällde, skulle det tränas så skulle det tränas, bara att ge sig ut!
160 varv på en 250 meters slinga på en grönyta för någon vinter sen, hade dödat för detta nu.
Det jag vill komma fram till är att skidåkning som jag i detta inlägg vill rikta mig emot och som även är den sporten jag håller på med är en relativt komplex sport där b.la det mentala spelar en stor och vital roll i det hela. Viker man inte ner sig lite mentalt genom att i vissa fall ställa in ett pass eller flytta det inomhus såfort vädret är dåligt? Ska man lyckas inom idrott så bör man vara mentalt stark och för mig går då inte detta jag pratat om här ovan hand i hand med det.
Ja menar tillslut blir det ju en vanesak, dåligt väder = vi kör inomhus! Och nu snackar vi ju träning, men hur blir det sedan på tävling om vädret är dåligt men tävlingsledningen säger, vi kör, men du är van vid mentaliteten dåligt väder = alternativ träning. Orkar man då ställa om mentalt och köra trots att man brukar göra tvärtemot?
Visst, skierg och roddmaskiner är säkerligen bra på sitt vis, men för mig känns det rätt töntigt. Man snackar ibland om att man ska försöka träna gren-nära och om vi jämför med en skidtävling i -20 i blåst och dåligt stavfäste så känns att stå inomhus i shorts och linne i +25 dragandes i 2 snören relativt långt ifrån gren-nära, roddmaskin ännu värre. Men det är en personlig åsikt det.
Som sagt det är bra att det kommer upp nya träningsmöjligheter och alternativ som kan göra oss till bättre skidåkare och som gör att vi kan träna upp olika anatomiska delar var och en för sig.
Men det är som dom säger, man blir bra på det man tränar på och jag tror det är en både tråkig och farlig utveckling att ägna sig mer och mer åt sån här träning istället för att sticka ut och köra de där 2 timmar stakning på rullskidor som är så nära som du kan komma ren skidåkning. Och det är väl skidåkning vi vill bra på, right? Personliga åsikter som sagt men tycker det är tråkigt att höra fler och fler ursäkter som ställer in både träningar och tävlingar för lite taskigt väder.
Dessutom är skidåkning i mångt och mycket förutom själva träningen en naturupplevelse också och de vete fan om man får ståendes i en källare i betongen. Jernberg och grabbarna hade nog vänt sig i graven om de sett dagens skidåkare . . . .
Ja jag vet att typ 180% av dagens långloppor står och bugar upp och ner å jämför tider å instagrammar om det, å ja jag vet att de är hyfsat framgångsrika i skidspåret.
Är ingen kritik detta och en personlig åsikt, men däremot kanske en annorlunda syn på det hela. Ut och träna folk, sluta mesa!
