Faaan, jävla oflyt hela tiin

29e Oktober gjorde jag skidpremiär uppe i Ånnaboda förra vintern, hoppas snön visar sig ännu tidigare i år.

 

Värmland. Skidtunneln och filmlegenden Pölsa, 2 av de bästa saker som detta landskap har producerat och i helgen ska jag besöka den förstnämnda pärlan. Det är nämligen dags för samling och läger för GIFs junior och seniortrupp vilket ska bli förbannat skoj, särskilt då man inte ser så mkt av fjunisarna nuförtiden när de är utflygda på diverse skidgymnasier å andra ställen.

 

Framförallt ska det bli fint att besöka tunneln igen, kanske inte så mkt för de sexiga betongväggarna eller massinvasionen av skidgalna lusekoftanovors ( ja jag snackar om norrmän) skull utan mer för själva skidåkningens del. Då jag inte stått på laggen sen i början av maj så ska det bli fint att känna lite på åkningen om det nu finns någon kvar eller om det blir att boka plats på Bamses skidskola och börja om från början. Troligtvis hinner man väl även med att smälla upp en och annan norsk skidåkare i betongen såsom sig bör under höstskidåkning i tunneln i trängseln, men förhoppningsvis är det inte allt för mkt folk och man kan få till ett par bra träningspass utan att behöva fundera på vart utvisningsbåset ligger.

 

Har tränat på fint senaste tiden, lite mindre och lite hårdare, men det är svårt att säga var formen ligger, man känner sig lite smått vilsen, lite som en ishockeyspelare i Leksand som precis gjort premiär i Elitserien, ibland undrar man vafan man håller på med helt enkelt och vill snabbt tillbaka till Allsvenskan där man hör hemma, eller som i mitt fall, träna mkt mkt mer än vad jag gör. Medans man ibland känner att man är på helt rätt väg, självklart gäller det ju dock ej leksingen som snart tar tåget tillbaka till hockeyns bakgård.

 

Påtal om fel och rätt väg så vill jag be om ursäkt till konferensgästerna uppe vid restaurangen i Ånnaboda i förmiddags, det var inte meningen att hulka upp frukosten fel väg i närheten av er men det blir lätt så när man tagit ut sig fullständigt. Förövrigt var det ett mkt bra pass, 3x7 min maxstakning nerifrån Hyttan.

 

Näe nu ska jag ner och valla lite skidor, tyvärr inga Madshus Redline som verkar vara ett hett ämne i tunneln, för ett par sådana äger inte jag, men är det någon som har 4-5 par över så kan ni höra av er.

 

När vi ändå snackar hett ämne så kan ni glida in på www.sthskicross.se för att få all info om säsongens absolut hetaste tävling, kolla även in videon nedan. Vi hörs gott folk. Er motionär i elitspåret - J.Hultin.

 





3 days off

Efter en hittills rätt okey å lyckad sommar vad gäller träningen där jag kunnat hålla en relativt bra nivå, tränat smart och hållit mig själv i tyglarna litegrann när det gäller att tänka "träning, träning, träning, timmar, timmar och ännu mer timmar" hela tiden så tog jag i början av denna vecka 3 dagar helt off från allt vad träning hette.

Kanske rätt ovanligt för att var mig men efter att ha dunkat på 4 hårda veckor med mellan 20-25 timmars träning så  kände jag att det var ett bra läge att vila upp kroppen lite, få ett slut på sommarperioden vad gäller barmarksträning och komma  in bra i den ack så viktiga höstträningen som nu börjar.

Som ni vet så har jag ju hållit på med det här med träning och tävling ett par år nu och förhoppningsvis kan man bli smartare och smartare och mer å mer hitta den optimala träning och tävlingsvägen för sig själv för varje säsong som genomförs.

Fokuset nu under hösten kommer ligga på att träna klokt, att inte bli för het på gröten och frångå den träningsplan som är satt, inte snegla för mkt på vad andra gör utan helt enkelt följa vägen, min egen väg. Är lätt att få inspiration och motivation att köra på allt för hårt, att tänka "nu jävlar ska jag visa dom", gäller att hålla sig lugn och tro på det man gör.

Visst, de senaste säsonger har jag haft en rätt så låg nivå resultatmässigt, jag har blivit ifrånåkt, jag har blivit krossad på SM, så är det, det är fakta och bara acceptera och inget jag gråter mig sömnlös över direkt, snarare taggar det. Men jag tycker fortfarande skidor är det roligaste jag vet, brinner för det och får livskvalité av det. Jag har ett mål uppsatt och vet inombords att när väl allt stämmer så kan jag prestera bra, visserligen kan väl alla göra det när allt stämmer, men jag vet att när allt stämmer för mig så är jag ändå en rätt så hyfsat skidåkare vilket jag gärna vill visa mig själv och det är väl det mkt ligger i att man fortsätter gneta på.

Förhoppningen är att tävla mkt mkt mer i år än vad jag gjorde föregående säsong då jag var placerad i Bruksvallarna under vintern, tanken är att försöka åka många olika tävlingar både vad gäller långlopp men även traditionellt och förhoppningsvis även 2 cuper. SM i Umeå ser jag tyvärr inte som ett alternativ, dels för den långa resan och den ekonomiska bitens skull, det är tufft att satsa på egen hand som senior med rätt skrala resultat som även ska passa in jobbmässigt, och sen vete fan om jag kommer ha något att göra på ett SM, som det var i Falun så var det förbannat roligt att åka men det var som att placera en Ford Ka på startlinjen med ett par F1 bilar. Men men det återstår att se, går övriga tävlingar bra och formen känns god så kan det bli en start, det får vintern utvisa.

Vi tränar och tävlar på och förhoppningsvis graderar jag själv upp mig snart från en småbil till ett vrålåk a la formula ett. Dessutom, vilken bredd skulle det egentligen finnas inom svensk serniornivå på skidåkningen om det inte fanns såna som mig i startlistan som kör på oavsett resultat eller sponsorer? Nu menar jag inte att jag är någon frontperson för den typen av åkare men visst hade skidåkningen varit så mkt tråkigare utan "blåbären" i spåret . . . .

 

Och ja nu ska vi inte blanda in norrmännen och deras bredd här, de får ju för fan blåextra blandat med högflourpulver i modersmjölken

Näe, likt en pannlampslös orienterare på nattsträckan under tiomila så kör vi all in och bara fortsätter ösa, det blir liksom roligast så.

Hörs gott folk!

/JH

Handikappad

Vintern, inte allt för långt borta nu . . .

 

Tjena! Dags att göra ett litet avtryck här igen. Vad händer då? Jo jag tränar på för fulla muggar och kan med glädje konstatera att hösten å den fina vinter närmar sig med stormsteg.

 

Det är liksom inget sommarschteeekigt kvar under träningspassen, utan höstkänslan har nu infunnit sig och likaså de lite småkyliga mornarna samt de alexander bard stajlade å pridefärgade höstfärgerna på träden. Mörkret infinner sig tidigare och tidigare, det är lika mörkt som det är för svensk fotboll nu nu när Kim Källström kom tillbaka till landslaget, och man känner att kung bore inte är allt för långt borta. Vilket i sig märks rätt bra på träningen för tillfället, säsongen närmar sig och hårdkörningen vad gäller träning är påslagen. Kontrasterna är stora, ena stunden stakar man skiten ur sig likt blixtträffad duracellkanin för att lite senare ligga däckad likt en strandad valross efter passet.

 

Sen sist jag skrev här så har det slitits, det har tränats och det har slipats teknik, timmarna har tränats och intervallpassen har bombats av. Jag har haft ett bra tryck på träningen de senaste 4 veckorna och det har känts rätt så stabilt faktiskt, men snart är det dags att släppa litegrann på trycket och varva ner lite innan vi smäller på igen. Just nu är jag inne i min 4e och sista hårdvecka med ca 20 timmars träning, det är den nivån och mängden  jag legat på dessa 4 veckor och även fast jag fått slita en del så har det ändå känts stabilt. Tror jag äntligen lärt mig en del och hittat rätt både vad gäller fart och insats på passen och återhämtningen har känts god. Jag följer min plan till punkt och pricka.

 

Men vafan kör han bara timmar återigen kanske ni tänker, och även fast jag till en viss del har gjort det de senaste veckorna så har det även bombats långa och många kvalitetspass med hög påfrestning på motorn. Men en grund skall byggas och då krävs det en del träning för att orka de tuffa passen och rejsen i vinter. Planen för i år är att träna en hel del mindre mängd och timmar och istället lägga helt och totalt fokus på kvalitetspass under hösten för att försöka skapa lite fart i denna bowlingklotskropp.

 

Det bästa passet jag kört hittills denna barmarksperiod var det testrace på 8 kilometer som jag avverkade nere från Filipshyttan till Ånnaboda i måndags, bra tryck och bra press på motorerna hela vägen. Ett nyttigt och bra pass.

 

Var även på ett intressant möte i Tisdags angående SM i Ånnaboda säsongen 2015, många intressanta nyheter och framförallt var det spännande att få se ett första utkast på de banor där de olika distanserna kommer gå så att man vet vad man behöver lägga extra fokus på nu framöver i träningen.

 

Ja som ni hör så har jag inte så mkt vettigt att säga eller berätta utan babblar mest på som en pistolhotad papegoja doppad i Redbull, utan det rullar på helt enkelt. Efter gårdagens träningsstart med klubben där det kördes ett spänst och explosivitetspass så är det något stelt idag, och inte blev det bättre av morgonens 2 timmar löpning, benen känns som telefonstolpar och arslet känns som att det blivit överkört av Gardell.

 Men vi hörs gott folk!

 

 



När ni ändå är i full gång med er tävlingsplanering så får ni inte glömma att ta med säsongens fetaste arrangemang!