Efter att ha tränat 2280 tvåtusentvåhundraåttio timmar de senaste 3 åren med det här inräknat så tror jag att jag börjar nå en nivå, en nivå där jag börjar känna mig vältränad, en ny nivå jag nått och utifrån det ska/hoppas utan någon som helst press på mig själv ska försöka nå nya goda prestationer. Det känns som att jag tagit ett steg träningsmässigt, ett steg där jag nu känner mig stabil och kan både ligga på hårt i träningen men ochså lägre utan att falla ur den där ramen, det är kvalité rakt igenom och det börjar kännas bra. Jag börjar eller snart kanske kan kalla mig hyfsat tränad iaf . . .
Jag har själv aldrig räknat med några snabba effekter, tävlingsresultat eller bragdguld på det träningsarbete jag lägger ner, utan har alltid byggt och tänkt långsiktigt, jag är ingen talang och har i mångt och mycket aldrig varit någon heller, jag måste träna mig dit jag vill. "Träna sådär mkt och sedan inte kunna prestera, frustrerande och idiotiskt", så TROR JAG att många tänker när jag snackar om träning och mina mål osv, alltifrån läsare till klubbkompisar till jobbkollegor. "Kom igen nu hultin, släpp din fantasivärld och skaffa dig ett riktigt liv, du måste ju förstå att du inte kommer någonvart, kom igen nu inse det realistiska i situationen och skaffa dig en realistisk självbild av dig själv, du kan ju inte vara seriös i det du skriver"
Självklart har jag själv lite distans till det hela, att träna så mkt för att sedan inte kunna prestera, det är ju lite komiskt i sig, inte sant??? Men som sagt det är inte därför jag håller på, givetvis vill jag ha och siktar efter resultat så småningom men det tar jag som en ren bonus, jag håller på för att jag diggar det här, den här livsstilen och tror stenhårt på det jag gör utan några som helst tvekningar. Jag lider inte heller av någon prestationsångest eller liknande heller om ni nu tror det efter alla mina inlägg och pratande om lyckade eller misslyckade resultat, inte vad jag vet iaf. Ta nu inte detta som något djupt känsloutspel, för det är det inte, iaf inte från min sida. Som sagt jag diggar det jag gör och går in 110% i det, men har samtidigt minst lika mkt distans och humor till det hela, och det måste man nog ha, annars bryter man nog ner sig själv.
Jag menar jag är nog den som levererar mest bullshit i hela sverige om man tar skidåkare som har hemsidor och skriver, och dessutom syns och hörs trots att jag är en relativt okänd och omeriterad åkare. Klart som fan man blir en liten pajas när man snackar så mkt och levererar så lite, men men någon måste ju röra runt i den svenska tråkgrytan lite. Vissa diggar det jag gör och andra inte så är det. Bra kritik eller tråkig kritik, både roligt och tråkigt, men som sagt , distans, jag bryr mig inte så mkt om vad andra tycker. Utan att på det viset vara kaxig . . .
Det jag vill komma till är att det börjar kännas riktigt bra överlag med skidåkningen just nu efter ett par år med hårt träningsarbete, det känns som sagt som att en nivå är påväg att nås. Sen om det är sanning eller en icke stämmande känsla, det vet man ju aldrig förrän efteråt. Men jag börjar känna mig vältränad och träningen flyter på som den ska, det är en spännande och rolig vinter som väntar hursomhelst. Idag kändes det bra, varje stavtag satt där det skulle och det kändes lätt, det är en härlig känsla.
Ännu en roman har man då lyckats plita ihop, imorgon är den sista träningsdagen på denna vecka som kommer landa på ca 20 timmar, det är bara till att vrida ur den sista energin imorrn.
4 kommentarer:
Hoppas du får ut din kapacitet till vintern!
Den kanske jag redan har uppnått de senaste vintrarna , det vet man aldrig och det är väl det som är charmen med den här sporten:-) men jag tror det finns en högre nivå!
Skulle inte förvåna mig om du INTE står på startlinjen, du har mkt bra ursäkter=)
Sen förstår jag inte riktigt din målsättning? Är det att träna så mkt som möjligt, eller att bli så bra som möjligt?
Du pratar hela tiden om att resultatet inte kommer fort? Men alltså om man tränar så mycket som du gör och det praktiskt taget inte händer nånting, vad tänker du då?
En vanlig motionär som tränar 3-4 ggr/vecka kan vara både bättre än dig och ha en betydligt bättre utvecklingskurva. Är det inte det du vill ha?
Känns som du bara vill visa att du kan träna hur mkt som helst men utan resultat... Och du pratar om "din väg" och det blir ganska patetiskt i längden...
Ganska du ska göra som många tycket och träna MINDRE och utvecklas för att senare kunna bygga vidare, men men...
Först och främst tack för en intressant kommentar.
Ursäkter och ursäkter, de vete fan, de gånger jag inte startat har jag antingen varit sjuk eller inte i tillräckligt bra fysisk form, vill du se det som en bra ursäkt så får du väl göra det,skiter jag fullständigt i, men men hellre en bra ursäkt än en dålig =)
Målsättningen med mitt skidåkande är att ha roligt, utveckla mig själv och nå min egen maximala kapacitet, om det är sen är att genom att träna eller att käka burgare på mcdonalds kan man ju diskutera men jag vet vilket alternativ jag tror på. Jag vill Åka skidor och njuta av det goda livet som följer med skidåkningen helt enkelt.
Angående utvecklingskurva och träning så tycker jag att du har lite fel, personligen så har jag utvecklats en hel del senaste åren och blir bättre och bättre genom träningen, annars skulle jag såklart inte köra på det sätt jag kör. Skulle jag inse att det händer nada, självklart ändrar jag ju om strategin då, jag är inte dummare än jag ser ut, även fast det inte säger så mkt ;)
Om sen en motionär som tränar 3-4 gånger i veckan har både en bättre utvecklingskurva och resultat än mig, ja men grattis och kul för honom då. Vad får jag ut för nytta av det? givetvis kanske man får kolla på vad han/hon gör bra och utvärdera och kanske testa det i sin egen träning, men om man hela tiden ska åka runt och tänka på vad konkurrenterna gör då kommer man ingen vart. Nog fan vet jag att det finns minst ett 100 tal bättre åkare än mig i sverige, men vad ska jag göra åt det, lägga mig ner och gråta? det enda jag kan göra är ju att utveckla mig själv och fokusera på det jag kan göra för att tillslut bli en bättre skidåkare och kanske vinna över dessa åkare. Om jag sen misslyckas, fine, då är det väl så
Visst jag tränar en del, men det finns säkert 50 åkare i sverige och andra som tränar så mkt mer, personligen tycker jag inte att jag tjötar allt för mkt om det utan det är andra som påpekar det och om det är patetiskt och larvigt, ja men skit i att läsa skiten då.
Självklart kanske man ska ta in och utvärdera andras åsikter och tankar i det hela, men om man hela tiden ska följa alla andras råd så blir det kaos. Då hade jag redan lagt av, eller blivit världsmästare, tränat 1000 timmar, tränat 1 timme osv . . . .
Skicka en kommentar