Perspektiv på tillvaron


Blev lite nostalgisk under dagens första pass, efter ca 2 timmar klassisk skidåkning så gled jag plötsligt in på ett spår och en slinga där allt en gång började, en slinga där jag tog mina riktiga första stavtag inom skidåkningens värld.

Visst sedan födseln 89 så hade jag ju knatat runt på ett antal åkrar med skidor på fötterna, men det var nog någonstans här på den här 6 kilometers slingan i Bruksvallarna som jag runt åren 96/97 började min skidåkarkarriär och att idag 16 ja snart sjutton år senare glida in på samma slinga och känna igen varje kurva, varje backe och nästan varenda gran längs med spåret, ja det var allt en läcker liten känsla.

Och vem kunde då ha trott att man nu vintern 2012 skulle återvända och träna på lika energiskt och med samma glädje som då. Ja nu ska jag inte sitta här och bli djup och långrandig som Ranelid, men det fick mig att fundera på hur mkt man upplevt, vilka resor man gjort, vilka profiler man träffat och ja allt man fått med sig och kommer få med sig genom skidåkningen., rätt coolt i sig.

Det har gått ett par dagar sen sist, julen har passerat och många träningstimmar har ramlat in på kontot sen dess. Jag tränar som sagt på rätt hårt och blodigt över jul och nyår för att förhoppningsvisningsvis vara i en fin form igen i januari när det är dags att tävla igen. Tävla ja, fyfan vad kul det ska bli. Premiärhelgen i Bruksvallarna har jag lagt bakom mig, jag gjorde en miserabelt dålig helg helt enkelt, men det är sånt som händer och som kommer hända framöver någon gång igen. Sen dess har jag försökt fundera lite över mitt mål med skidåkningen, träningen jag lägger ner och vad som ska hända framöver.

Som jag redan sagt tidigare så kommer jag att satsa vidare minst till 2015, men hur vägen och åren dit kommer se ut återstår att se. Jag vet att när jag har en bra form och rätt dag kan prestera väldigt bra i skidspåret, särskilt på träning, testtävlingar och intervaller med andra åkare, utmaningen för mig är att även få ut detta under riktig tävling och där måste jag nog ändra approach för att ge mig själv chansen.

Har sedan premiären fått en hel det stöttande och schyssta kommentarer från olika personer runtom i skidsverige, så vill passa på att rikta ett tack till er för detta. Kommer stanna kvar här i Bruksvallarna och jobba och träna fram till den 5e januari då jag far söderöver. Ska bli kul att träna på hemmaplan igen och träffa alla hemma i Öret, träna med GIF och KIF åkare osv osv. Samtidigt har jag det grymt bra häruppe med jobb, träning och allt annat, så den här vintern är redan nu världsklass.

Så för att sammanfatta det hela så trivs jag rätt grymt bra med livet för tillfället. Och där har jag nog återigen skidåkningen att tacka mkt för, för utan skidåkningen hade jag nog inte varit där jag är idag.

Och där har nog ni som gett mig schyssta ord och värmande kommentarer kring min inställning och att jag satsar vidare så stenhårt som jag faktiskt gör trots skrala resultat senaste säsongerna, en stor del i svaret på det hela. Skidåkningen ger mig så mycket, och varför sluta med något som berikar ens liv så mkt och som är så förbannat roligt?

Näe jag kör vidare, for the fun of it. Sådär då, då fick vi ihop lite babbel idag ochså

Vi hörs gott folk!