Totalt knäckt!




Min Pro-Ski Flex 3 495:-  rullskida alltså

"Superduper Nyhet! Är detta kingarnas king?
Höghållfasthetsstål, en extrem ståltyp som ger suverän svikt i skidan. Otroligt stabil och en skön känsla som du inte hittar på andra rullskidor."











Håller med på alla punkter vad gäller rullskidan men inte fan ska den knäckas bara för att en 175cm lång liten grabb drar på en spurt, illa!

Körde förövrigt mitt andra rullskidpass på 2 dagar nu på förmiddagen, har varit riktigt fint väder och jag har lagt mkt fokus på stakningen, har känts bra! På Måndag drar det gång igen, skönt!

Hur långt kan idrotten få en att gå????

Viljo Nousiainen, en smått legendarisk och gudabenådad idrottstränare under lång tid i Sverige. En tränare som skapat stjärnor av då okända fridrottare såsom Patrik Sjöberg, Christian Olsson, Yannick Tregaro och till en viss del även en av mina personliga favoriter Stefan Holm. Hyllad och åter hyllad i media för sitt sätt och sitt arbete med att få dessa att bli sveriges nya fridrottstjärnor, en ren och skär förebild för många kommande tränare och omnämnd med värme inom idrottens värld. Men visst fan fanns det en baksida på detta glänsande mynt, tro fan på de, en riktigt mörk baksida ochså och numera är han och hans forna framgångar som tränare inte värt ett smack i mina ögon, snarare så äcklar han mig så sjukt mkt. Nu kommer det kanske lite överdrivet hårda ord, men vilken idiot, vilken sjuk människa. Tragiskt.




Samtidigt så är det på något sätt intressant att se, att se hur långt idrotten kan få en människa att gå i jakten på framgång. Jag snackar givetvis om Patrik Sjöbergs framgångar, dessa framgångar som han till slut nådde, men priset han fick ta för att nå dit måste vara bland det värsta du kan uppleva som idrottare, och inte bara som idrottare, utan även ung, osäker och säkerligen rädd sådan. Att ta det valet som Sjöberg själv sagt under intervjuer att han blev tvungen att göra, valet mellan morsan eller tränaren för att nå den optimala vägen till guld och framgång, och att då välja tränaren trots sin egen vetskap om det sjuka som föregick mellan han själv och Viljo vid sidan av idrottsbanan "bara" för att nå de där medaljerna måste vara bland det tuffaste val man kan göra i sitt liv.

99% polisanmäler ju den där sjuka människan direkt, men samtidigt visste ju Sjöberg i det här fallet vad tränaren hade för betydelse och kunskaper som var vitala för att nå till det där guldet, så han gjorde det omöjliga valet och guld nådde han, men det priset han fick betala för att nå det där guldet, jag kan bara skaka på huvudet, helt otroligt egentligen. Hur fan kan man stå ut . . .

Samtidigt som det är så enormt tragisk, så visar det samtidigt hur långt en idrottare kan gå i jakten för framgång. Nu ska jag inte kalla det fascinerande för det vore bara sjukt att säga så, men det är förbryllande. Förbryllande tragisk i det här fallet . . . .Hur långt kan man gå i jakten på framgång?

Nu är säkert inte sista ordet sagt i dessa rubriker som blossat upp under dagen/gårdagen och mer fakta kommer säkert komma fram, men bara vetskapen om att det finns och har funnits såna idioter inom det fina idrottsverige gör en förbannad, det är sjukt, det är tragiskt. Och jag hoppas att dessa svin upptäcks i tid och får sina straff, för att själv vara elitsatsande idrottare och se sånt här dyka upp inom idrottens värld gör en riktigt jävla mörkrädd.

Där har ni min syn på saken, även fast det kanske inte har så mkt med skidåkning att göra så kunde jag inte låta bli att skriva om det då det berört mig en hel del. Vad tycker ni läsare om det hela?????



När vi ändå är inne på ämnet tränare så har även en annan framgångsrik tränare varit i farten idag, nämligen Wolfgang Pichler. En personlig favorit som har gjort fantastiskt mkt för svenskt skidskytte och idrottsverige i stort, där tror jag dock inte att myntet har någon mörk baksida utan jag ser honom som en ärlig och skön tränare i världsklass. Nu tackar han för sig efter 16 år och det är bara att önska lycka till! Ska bli intressant att se vad som sker i Ryssland med honom vid rodret.

Så, nu har jag skrivit av mig lite, skön . . .T de! Over and out!

/JH

Top notch

Då han man så smått börjat rulla igång träningen vilket är förbannat fint, det är skönt att röra på fläsket och känna pulsen slå igen. Ser ju som sagt detta som en uppvärmningsvecka deluxe light 3,0. Så någon större mängd eller intensitet på träningen kommer det inte bli, utan jag rullar igång långsamt och värmer upp inför det som komma skall, men från 2a maj är det planerad och hård träning som gäller.

Hittils har jag kört 2 pass under veckan, 1 gött löppass igår på 1 timme upp mot storstenshöjden och runt, sen så avverkade jag ett styrkepass imorse inriktat på allmänstyrka som även det kändes fint.

Just styrka och intervaller kommer jag öka upp en del i effektiv tid på i sommar för att förhoppningsvis få lite effekt och orka mer i spåret. Senare idag så blir det ett löppass återigen, för att sedan imorrn plocka fram rullskidorna och hålla en lektion. Det rullar på bra helt enkelt och vädret är top notch, så så mkt bättre kan man inte ha det.

Det e så lett!

Nytt blad och ny säsong, imorrn kör vi igång lite lätt med ett löppass med torsbysonen Joel Lager och sen 1 styrkepass framåt natta, känns bra. Nu kör vi =)

Detaljplan säsong 2011/2012


Efter 2 sköna dagar uppe på fjället i Norska Meråker så blir det idag en lite lugnare dag där jag ska passa på att kolla in skolområdet och rullskidbanan här i byn. Samtidigt har jag så smått börja sätta ihop en lite mer detaljinriktad plan inför kommande barmark och tävlings säsong, har ju redan en grundplan där det i stora drag trycks ner vad jag vill göra men brukar även komplettera med en lite mer detaljerad plan för att se exakt vad jag vill träna och ska trycka extra på.

Som jag redan berättat om kommer träningsmängden bli liknande den jag haft i år, jag ser ingen anledning att öka i nuläget utan istället ska jag försöka stabilisera mig på den här nivån, få bättre kvalité på träningen och förhoppningsvis prestera som jag vill i tävlingsspåret.

Och om det är någon plats som är perfekt för att ladda om batterierna på och få motivation inför kommande säsong, så är det nog just här i Meråker. En riktigt fin fjällvärld med grymt fina åkbackar vad gäller rullskidåkning och spårsystemet å rullskidbanan förövrigt verkar hålla bra klass det med. Kroppen känns nu fräsch och utvilad efter att ha vilat 5 dagar i sträck för att sedan ha promenerat runt på skidorna i några dagar, egentligen vill jag bara ge mig ut med ett par rullskidor här på vägarna och maxa uppför varenda backe tills jag fått 2 timmar intervalltid, för det verkar möjligt här i norge.

Men jag håller mig själv på sträckbänken ett tag till och kommer till veckan , med start imorgon börja smyga igång så smått. Det blir en "light" vecka innan jag drar igång på riktigt 1-2 maj.

Fokus under sommaren kommer ligga på att förbättra:

Överkroppsstyrka
Maxkapacitet
Optimerad återhämtning för att få ut mer av varje pass.
Jag måste helt enkelt bli starkare i överkroppen för att kunna "ligga på" under längre tid, dvs stakning inom långlopp för exempel. Även maxkapaciteten måste bli bättre, jag måste pressa mig ännu hårdare och komma upp på en ännu högre nivå för att kunna hävda mig och då är det riktigt hårda intervallpass som krävs. Men för att kunna genomföra träningen på ett bra sätt så ligger mkt i att jag måste förbättra mig rätt så mkt vad gäller återhämtningsbiten, få in bra med vila mellan passen och inte slarva med att trycka i mig kost och vätska direkt efter passet.
Givetvis måste jag förbättra mig på alla nivåer på alla slags sätt och vis, men det går inte bara att göra över en natt utan jag bygger långsamt. Dessa 3 punkter är en klump ur den enorma bulle med förbättringar och planer som jag bakat ihop i detaljplaneringen, den dagen man inte hittar något att förbättra eller känner sig nöjd, då är man nog slut som atlet, så då känns det tryggt att veta att man inte är slut som atlet på jävligt länge framöver.
Nu ska jag fortsätta planera litegrann för att sedan ge mig ut på "byn".
/ JH