Den ständiga jakten

Som skidåkare är man alltid på jakt, på jakt efter resultat, på medaljer, på ära och berömmelse, nåja kanske inte alla där ute i vida världen men allt som oftast är den du möter eller åker om i spåret på jakt efter något, viktnedgång, bättre hälsa, eller kanske rent utav en världscupsvinst, skillnaden är bara att jakten har olika mål och olika betydelse beroende på vilken snubbe eller brud du tjötar med.

Men om vi ska hålla oss till den flock som kallar sig tävlingsåkare, för det är inte bara de skjutkåta jägarna med bazookas som är på jakt såhär års, utan även skidåkarna. För det är nu jakten börjar, jakten på formen, jakten som ska leda fram till målet och priset efter månaders slit i både skog och längs vägkanter, jakten som skall leda till att du står där högst överst på pallen eller åtminstone når fram till de mål du satt upp i vinter.

För det är nu vi går in i den ack så viktiga hösten, hösten som oftast säsong efter säsong går i turbofart, och vips så står man där på start i Bruksvallarna med antingen ett lugn och självsäkerhet efter en fin träningssommar och en bra höst, eller så står man där med en otrolig osäkerhet och ett självförtroende redan nu kört i botten med vetskapen om att man haft en krånglig sommar och en osäker höst.

Det jag menar och vill komma fram till är att hösten är en viktig period för "oss" skidåkare, om kanske inte rent av den viktigaste?? Lyckas man få till en bra höst och kan knyta till säcken på ett bra sätt efter många månaders slit så kommer man oftast in i säsongen med ett bra självförtroende och en form på uppåtgående. Misslyckas man dock med den där knuten och istället tappar säcken så kan resultatet och tankarna bli tvärtom . . .

För egen del så är hösten en enormt viktig period för mig, de år jag lyckats träna och hålla mig frisk på ett bra sätt har allt som oftast resulterat i bra säsonger, medans de år där jag tränat för hårt eller blivit sjuk har gjort att jag kommit in i en negativ spiral redan från början och har haft svårt att vända säsongerna uppåt igen. Jag säger inte att hösten är helt avgörande för hur en säsong kommer att se ut, inte heller att bara för att det går dåligt i början på säsongen så kan det inte lossna och gå bra senare, för det har även jag upplevt.

 Hösten är en lurig period där det hela tiden gäller att balansera på en tunn lina, att fortsätta träna hårt för att orka hela säsongen , men samtidigt inte för hårt för att då riskera att bli sjuk eller övertränad, jag har nog upplevt båda alternativen. Och det är här den där jakten kommer in, för för egen del så handlar hösten alltid om en grej, jakten på att träna smartare.

För under hösten vill jag känna att jag är med i gemet, känna att det finns en anledning till de senaste månadernas slit, känna att nog fan kan jag åka hyfsat i år ochså. Det gäller att balansera mellan att träna hårt och lätt, kort och länge, det gäller att träna smart helt enkelt, avgöra och redan nu bestämma sig när och vid vilka tidpunkter man vill vara form i eller inte och sedan följa den där planen man satte upp i våras. Lyckas jag med det så kan jag se framemot en rolig vinter, jesus gjorde inte vatten till vin på en dag, men nog fan borde jag kunna göra det på en höst. Men vad är att träna smart egentligen, vad är det som kommer omvandla all träning till riktiga resultat i spåren sen. Ja vad är att träna smart? jag vet inte, men jag har mina aningar och de kommer jag sätta i praktik från och med nu, hösten är här, nu kör vi.

Inga kommentarer: