Har jag tränat väldigt lugnt och lätt, även om jag inte åkte ända till Mora under vasan så tog de 4 milen med bruten skida innan jag bytte till nya hårt på kroppen, jag låg länge länge på absolut max. Efter bytet så försökte jag ignorera min maxfart och flytta den ett par snäpp högre, det gick ju som det gick, tack och gonatt några kilometer från Oxberg. jag flyttade nog faktiskt en fysisk gräns, men smällen har jag fått tagit efteråt, har varit rätt så död.
Men nu är vi på gång igen känns det som, kroppen börjar återgå till sin normala kapacitet som visserligen inte varit särskilt hög den här säsongen men ändå. I mångt och mycket så känns det som att den här säsongen är över och glömd på något vis, men jag kommer åka de tävlingar som är kvar och ge det jag har såklart, så länge det finns tävlingar är det ju bara att tacka och ta emot och köra, bra träning inför nästa säsong blir det iaf. För som sagt, en nästa säsong blir det, och en till efter det, det är många, många säsonger kvar. Dock så har mitt skidåkande nu nått en punkt där det tagit lite stopp, jag måste bryta mönstret och börja om litegrann men inte helt på ny kula, men ändra om lite småsaker i min träningsfilosofi för att få en kick framåt igen, de säsonger som jag nu får med mig är kanske inte så roliga att kolla tillbaka på men däremot så har de varit förbannat nyttiga,tävla är förbannat kul men jag kan ju inte sticka under stolen med att bra resultat gör det ännu roligare, men den tid jag lagt ner på träningen kommer jag få nytta av, det vet jag.
Inför nästa säsong så kommer träningsmängden troligtvis dras ner en del, de senaste åren har jag hela tiden ökat min träning 550, 600, 675, 780, 820 per år men just för tillfället känns det som att jag ska ta ett steg tillbaka i timmar för att sedan kunna ta 2 steg framåt, jag kommer försöka få in mer vila och framförallt mer pass där jag kan utveckla min motor, dvs hjärta/lungor, det är det som behövs. Uthållighet och styrka har jag och hoppas jag att jag byggt upp en hyfsad grund med senaste åren även om kondition hela tiden är färskvara,men givetvis måste även de bitarna utvecklas, men motorn är det primära och om jag sedan även kan bli lite kroppsligt lättare så skadar ju inte det heller. Det är det som är skoj med den här sporten, det finns alltid nya saker att utveckla och nya mål att sträva efter. Jag hoppas verkligen Örebro får SM 2015, då ska jag stå på startlinjen.
Inbjudan hittar du på www.storstenshojden.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar