Fan vad olägligt


Den här rent utsagt jävla sjukdomen kom, inte nog med att jag missade SM utan även planeringen för de kommande tävlings och träningsveckorna får struktureras om totalt. Hoppet finns fortfarande för att jag kommer köra Kilsbergsloppet, men 3 korta och råålugna pass för att sedan bomba på med 10 fritt som första hårda pass känns sisådär, samtidigt är tävling bästa träning. Beslutet tas ikväll . . . .

Tanken när jag satte planeringen inför den här säsongen var att köra både Kilsbergsloppet och Wadköping denna helgen, först och främst för att det är 2 riktigt fina lopp men ochså eftersom Wadköping är ett bra seeedningslopp inför vasan. För någonstans långt där bak i skallen ligger önskan om att åka vasan och gnager. Som helhet är ju den här säsongen i mångt och mycket körd, fucked up helt enkelt. Mitt fokus ligger nu på ett race i taget och försöka få till form till just det, för det finns ju faktiskt en hel del gobitar och race kvar, såsom cupen i Ullricehamn osv.

Men trots att det blivit extremt lite tävlande så har det istället gått väldigt bra med den andra biten av längdåkning, dvs skidlektions och läger biten där det ramlat in anmälningar osv nu när snön kommit. Lektionerna har gått klockrent och det är jävligt kul att jobba med adepter ute i spåret och samtidigt är det lite skönt mentalt att kunna fokusera på den biten och koppla bort tävlandet som varit misslyckat.

Men men nu ska jag jobba klart här och sedan ska jag ut på ett pass i den fria stilen för att känna efter om det blir race eller ej, hade jag bara gått efter vilja så hade jag redan nu dragit på mig tävlingsdräkten.

2 kommentarer:

One96 sa...

Inte mycket att tveka på, är man frisk är man frisk bara att köra.

Är man sjuk är man sjuk, då kör man inte.

Tveksam form får man liksom lägga i byrålådan!

Joel Hultin sa...

Kloka och sanna ord, form kan man absolut inte ta hänsyn till, det är bara att köra! =)